Om konsten att vara sig själv

Egentligen är det ingen konst. Det är bara att vara sig själv. Eller hur? I alla lägen. Eller hur?

Nej så enkelt är det inte för en del av oss. Vi visar inte alltid så mycket av oss själva, för vi tror inte att folk skulle orka med oss när vi visar hur vi är när vi har svåra perioder i livet. Och detta är tvådelat. Dels så vill vi inte vara till en börda för andra människor, och dels så kämpar vi med känslan att bli utstötta, alldeles ensamma.

Men jag undrar: Hur många är egentligen sig själva i alla lägen? Vågar vi det? Vad är det vi är rädda för? Att inte vara accepterade? Att vara en börda för folk? Att bli lämnade ensamma? Att inte vara älskade?

Vad är vi beredda att ge upp av oss själva för att vara älskade? Hur långt är vi beredda att gå?

Den stora frågan är egentligen

Varför ska vi låta oss styras av andras domar över våra liv?

Det är kärleken som ska styra i livet, inte domar.

Känn dig fri att älska och känn dig fri att inte döma,

älskade människa.

Att älska någon är inte bara att flyta med

Kärlek är det viktigaste och dyrbaraste man kan ge någon. Men vad innebär det att älska någon? Ska jag flyta med? Jag har skrivit lite om det tidigare, och det jag berättar är tankar jag har. Om du har annan erfarenhet eller andra åsikter, dela gärna med dig av dem.

Att älska någon är att göra det som är bäst för någon. Att bry sig om, att måna om, att ge trygghet, att respektera, att acceptera en person för den den är, att söka och ge det som är bäst för någon. Oavsett vad personen gör mot dig.

Kort och gott: Att bygga upp och ge livet utrymme att spira.


Men inte att bygga upp vad som helst i en människas liv.

Att älska är att hjälpa någon att må bättre, bli starkare, känna trygghet och glädje, att hjälpa någon igenom svåra saker i livet, att glädjas med dem när de utvecklas framåt, att gråta med dem och ha medlidande med dem när de prövas igenom svårigheter i livet, att vara en av deras trygga punkter i livet när de behöver det. Kärleken handlar om acceptans och uppbyggnad, om att vårda om och vattna de goda fröna och växterna i en människas liv, att se en människa för den hon är och bry sig om henne. När man älskar ger man livet möjlighet att spira hos någon!


Men fullkomlig kärlek är inte att bara flyta med. Om man vill lära sig att älska med fullkomlig kärlek behöver man också lära sig att våga säga ifrån och försöka leda på ett annat spår när man ser något som bryter ner.
Men var försiktig, att köra över någon funkar inte heller. Tro mig, jag har själv gjort det misstaget innan. Det behövs både tålamod och vishet när man visar sin kärlek. Det handlar inte om att luras. Det handlar om att vara ärlig med gott uppsåt - men inte hålla på sin rätt, och om att vara givmild - men inte låta vad som helst hända.

Växter i naturen tar olika lång tid på
sig att växa och vi tycker ju inte det
är konstigt. Det kan ta allt från
veckor till århundraden. Varför då
ha så bråttom när det gäller det som
växer i en människa? 

Fullkomlig kärlek är mild men samtidigt fast. Den är tålmodig men tillåter inte vad som helst. Den flyter inte med, utan den drar milt och med tålamod en människa på bättre vägar i livet. Tålmodigheten handlar om att ha tålamodet att så och så och så och vårda goda frön i någons hjärta och inte ge upp för att de inte växer "tillräckligt snabbt". Ärligt talat, vad är "tillräckligt snabbt"? Fullkomlig kärlek tvingar sig inte heller på, kärleken söker tålmodigt rätt tillfällen att hjälpa till på. Den som vill älska behöver vara öppen och lyhörd för vad som är kärlek, för ingen av oss är perfekt och vet allt om kärlek på en gång. Det är en utveckling också i den som vill älska, att förstå vad man kan göra för att visa sin kärlek i praktiken.

Jag är inget undantag, det är jag den förste att skriva under på. Jag har inte kommit till att älska fullkomligt ännu. Det är en lång väg kvar för mig. Men jag vill sprida budskapet även om jag själv inte är där än.

Men en sak att komma ihåg är: Det är inte hur mycket du gör i kärlek som är det viktigaste. Det viktigaste är att du älskar med det du har. Har man fått 3 mått av kärlek i sitt liv och använder dessa 3 mått av kärlek när man älskar andra, så är det bättre än att ha fått 75 mått av kärlek i sitt liv men bara använda 50 av dem. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något med det de har. Det är ingen tävling, det handlar om att bygga och måna om liv.

Ny datormus inköpt: Magic Mouse

Igår köpte min fru en ny datormus till mig, en Magic Mouse från Apple. Jag har tittat på den sen den kom ut och varit nyfiken på den. Den Mighty Mouse jag hade innan (inte en trådlös dock) var jättebra, den gick att scrolla både i vertikalt och horisontellt med, men sensorn för scrollning nedåt höll tyvärr inte så länge. Ett tag efter att den pajjat köpte jag en Plexgear Office mus (trådlös). Men ett problem jag upplever med andra möss är att det verkar svårt att hitta någon som enkelt går att scrolla i sidled med. Jag har dock inte letat ihjäl mig, men alla andra möss jag sett i diverse affärer har bara ett vertikalt scrollhjul, och antagligen kanske de ska gå att scrolla i sidled med tillsammans med programvara i Windows, jag vet verkligen inte, men jag kör Mac, och personligen tycker jag det är bättre med en mus som man enkelt kan göra scrollrörelser åt alla håll med med samma finger utan att behöva hålla reda på två scrollhjul.

Varför vill jag även kunna scrolla i sidled, räcker det inte med höjdled? Nej det gör det inte för mig. Jag sitter en del tid i en sequencer och till och från är det väldigt trevligt att kunna scrolla i sidled då arbetsytan lätt blir större än skärmen på alla håll när man arbetar med detaljer. Det blir en hel del rörelser till scrollisterna på skärmen annars, och det är betydligt smidigare att scrolla åt alla håll direkt med musen istället.

Magic Mouse erbjuder just detta, och inte bara det, man kan scrolla i 360 grader med den. Dessutom är det en multitouch-mus, så det finns inget scrollhjul med sensorer som kan pajja pga mekaniskt slitage, utan musen känner istället av vilka fingerrörelser man gör på mutlitouch-ytan.

Det känns lite ovant i början att inte fysiskt känna en scrollkula mot fingret (man är ju så van vid det), men det vänjer man sig vid :) Jag tycker Magic Mouse är smidig att använda, och jag är nöjd med den. Jag rekommenderar den varmt för er andra Mac-ägare.

Tidigare, några månader innan frugan köpte den till mig, så läste jag en del recensioner om den. En del tyckte den var bra, medan andra tyckte accelerationen på skärmen var långsam även när den stod på max. Den är ju dessutom ganska platt jämfört med många andra möss. Så jag blev lite skeptisk. Men nu när jag köpt den så kan jag konstatera att plattheten stör mig inte alls och accelerationen är lika bra som på de andra möss jag haft. Det jag märkte var att accelerationen påverkas av vilken musmatta man använder. Jag tog bara bort min musmatta och kör musen direkt på bordet, funkar finfint. Magic Mouse är inte den enda mus som påverkas av vilken musmatta man kör. För ca 3 år sedan köpte jag en annan lasermus och hade köpt en musmatta som påstods vara speciellt lämpad för lasermöss. Glöm att det funkade bra.... Musmattan orsakade att musen kände av rörelser i luften upp till någon centimeter ovanför ytan, och det blev hur jobbigt som helst att dra mindre korta drag med musen, för man var då tvungen att lyfta musen 1-2 cm uppåt i luften varje gång. Otroligt jobbigt. Så jag fixade en annan musmatta istället, så funkade det finfint igen.

Min nya Magic Mouse

Min gamla Plexgear Office