Relationer

Sitter och tänker tillbaka på relationer jag haft under mitt liv. Det verkar som att de flesta jag mött i mitt liv hittills, har kommit och gått. Ett fåtal har valt att skapa ett band. Jag har försökt skapa band med många jag mött under livets gång, men få av dem valde att göra bandet ömsesidigt. Det gavs ofta sken av ett band av de andra, men när livet bjöd på förändringar, klippte dom det själva.

Förr blev jag ledsen när folk försvann ur mitt liv. Jag trodde det var mitt fel. Sen insåg jag att ibland växer man bara ifrån varandra. Andra är inte ärliga. Ytterligare andra har inte tid längre. Det finns kanske miljoner orsaker, jag vet inte. Men egentligen spelar det ingen roll. Alla gör vi våra val om de relationer vi har i livet. Ibland missar vi guldklimparna för att vi tänker galet, ibland hittar vi själsfränden vi alltid har sökt.

Min EP "Breaking the Boundaries" finns att köpa nu

Den 29:e September släppte jag min EP Breaking the Boundaries digitalt. Idag finns den att köpa på flera digitala affärer på nätet (såsom iTunes, AmazonMP3, etc) och den finns även på Spotify. Detta känns väldigt kul :)

Mer info (på engelska) om releasen och ställen att köpa eller lyssna på den på hittar du på min artistblogg, direiz.blogspot.com

Ha en trevlig söndagskväll nu och sköt om dig.

Lycka, trygghet och livskvalitet, vad är de för dig?

Människor bygger upp sina liv av så mycket. Men vad ger bestående styrka och livskvalitet i livet? Livet är inte en dans på rosor, iallafall inte för de flesta människor. Här behövs en bestående styrka, som hjälper oss igenom de svåra perioderna i livet.

Den här gången kommer jag inte skriva ett inlägg med alla tankar jag har om det, utan idag frågar jag dig

Hur gör du i livet för att leva?

Vad är lycka, trygghet och livskvalitet för dig?

Vad finns det mer som är bra att bygga livet med?

Livet är fullt av vägar. Hur väljer du vilka du går på under livets gång?

Låten "Set me free" ska spelas i radion imorgon bitti!

Kl 09.20 imorgon bitti (30/8) så kommer låten Set me free att spelas i Kronobergstoppen (i lokala P4). Det går även att lyssna på den på nätet, klicka här för att komma till Kronobergstoppens sida (Det är bidrag 4 - Direiz feat Lene Soulshine - för vecka 35). Och så kan man rösta via sms också :)

Nya låtar ute för lyssning

Sedan ett tag tillbaka ligger det ett par nya låtar ute för lyssning på mina artistsidor :)

Förra året gjorde jag låten Set me free, och under våren så sjöng den duktiga sångerskan Lene Soulshine in den i våra studios. Lenes röst verkligen gifter sig med låten, de passar så fint tillsammans tycker jag. Det är en lugn Chillout-låt med en skön känsla i och den handlar om att bli fri.

Låten Forever har också lagts ut för lyssning. När jag gjorde den första versionen av denna låt under förra året så blev den drygt 9 minuter lång, men jag valde att korta ner den efteråt. Det är en annorlunda låt i Ambient-stuk.

Sociala medier: 5 Big No No's

Sociala medier har ju slagit igenom rejält under det senaste årtiondet. För en del av oss har deras intåg också förändrat, ganska radikalt, hur och vad vi berättar om oss själva och andra, och till vilka vi berättar det. Let's face it: Innan vi hamnade på Facebook, hade vi ingen aning om när, och hur, våra vänner stod i duschen. Vi hade heller ingen suktan efter att tala om för alla vi känner och inte känner vilka sockar vi kommer att ha på oss idag...

Hur vi än vrider och vänder på det, nog har vi fått lite spatt i hur vi beter oss på nätet?

Här kommer 5 Big No No's som man definitivt ska undvika när man minglar på nätet:

#1 Privata gräl ska inte hängas ut publikt! Har du blivit ovän med någon privat? Skäll inte ut personen publikt på din logg då! Skriv inte sura (men uppenbart) riktade meddelanden publikt! Finns det något som visar om du är omogen eller inte, så är det just vilket du gör i en sån situation.

#2 Idiotförklara inte folk när de skriver något som du inte håller med om eller "vet bättre" om. Du kommer hamna på botten till slut, för risken är att ingen kommer vilja ha med dig att göra.

#3 Har någon tagit bort dig från sin vänlista, eller gått emot din definition på vänskap / däckbyte / matlagning / whatever? Skriv inte om det publikt varje gång det händer, utan tänk efter först! Det mesta av tråden blir troligen ändå bara en massa åsikter och idiotförklaringar publikt. Skulle du själv gilla om någon gjorde så mot dig, oavsett vad du gjort och inte?

#4 Skriv inte om allt som händer i ditt liv. När du hoppar in i duschen, vilka underkläder du ska ha på dig och ditt sexliv kan du med gott samvete behålla för dig själv.

#5 Dela inte foton och filmer hejvilt! Använd grupperingsfunktionerna. Eller helst: Tänk på vad du lägger ut! Inte skulle du väl gå in till grannen du aldrig träffat i kåken bredvid och visa bebisfoton på din dotter det första du gör? Ändå låter du folk som du inte känner se förlossningsbilderna på nätet...

Att leva här och nu

Jag har några gånger under livet hört

Lär av gårdagen

Dröm om framtiden

men

Lev här och nu

Och jag har tänkt att Javisst, så är det ju! Men vad innebär det att leva? Vad är livet? Är det upplevelserna vi går igenom? Är det minnena vi har kvar? Är det känslorna vi har kvar? Är det framtidsdrömmarna vi har? Är det allt detta tillsammans? Vad är det som vi bör leva här och nu?

Nuet förflyttar sig ständigt, som läspunkten i en film vi tittar på. Plötsligt är nuet gårdagen, och framtiden är nu. Och så rullar det på. Bandet rullar och rullar.

Om man ska kunna lära av gårdagen, så behöver man komma ihåg den. Om man ska kunna drömma om framtiden, så behöver man tro på den. Om man ska leva här och nu, behöver man vara i nuet. Hur är man någonstans? Människan är alltid någonstans, både fysiskt och mentalt, har jag insett. Vi kan vara på en plats på jorden, och samtidigt på en helt annan plats och tid i sinnet. Innebär det att vi lever där vi är i sinnet? Eller var lever vi? Och var lägger vi värdet vi upplever att vårt liv har för oss? I gårdagen, nuet eller framtiden?

Att lära av gårdagen kan vara tungt pga känslorna som kopplats till våra minnen av gårdagen. Att drömma om framtiden kan vara svårt pga de sätt att tänka på som vi lärt oss under gårdagen. Men jag förstår att det inte är omöjligt. Det svåraste är nog att lära sig att leva här och nu, och använda gårdagen och framtiden som verktyg för att åstadkomma det vi vill, i nuet.

Varför verkar livet så orättvist?

Varför verkar livet vara så orättvist? När jag tittar mig runtomkring, så ser jag människor som verkar ha medvind, glädje och lycka rakt över, medan andra gång på gång har motvind, sorg och elände. Det är så sorgligt och tungt att se människor plågas så hårt genom livet. Livet borde vara en plats med glädje, frid och trygghet, för alla människor, inte bara för en del av oss.

Varför är livet så här orättvist? Varför?

Varför påverkas vi så mycket av musik?

En sak är jag säker på i livet: Musik är djupt rotad i vårt inre


Musiken har en otrolig inverkan i människans liv. Den har en otrolig inverkan på våra känslor och vårt mående. Och påverkan är individuell. Jag vet inte hur länge människan har påverkats av musik, men det verkar ligga inom oss.

Musik som fenomen har alltid funnits möjlig allt sedan universum skapades eftersom förutsättningarna för musik i den fysiska världen kort och gott baseras på tryckvågor i materia. Det är det som musik är rent fysiskt! Eller som vi är vana vid här på Jorden: Att flytta luft.
Men musik betyder så mycket mer för oss människor. Det är inte flyttandet av luft i sig som är det centrala för vår påverkan av musiken. Det som verkligen avgör dess påverkan på oss är hur vi upplever den.

Men hur vi upplever den, anser jag, baseras inte bara på fysik eller kemiska processer i hjärnan. Jag tror inte på att vår personlighet, medvetande, etc, bara är en produkt av de komplicerade kemiska processer som pågår i vår kropp. Vi människor är betydligt mer än så är jag övertygad om. Och här kommer min nyfikna fråga:

Varför påverkas vi så mycket av musik?

Om konsten att vara sig själv

Egentligen är det ingen konst. Det är bara att vara sig själv. Eller hur? I alla lägen. Eller hur?

Nej så enkelt är det inte för en del av oss. Vi visar inte alltid så mycket av oss själva, för vi tror inte att folk skulle orka med oss när vi visar hur vi är när vi har svåra perioder i livet. Och detta är tvådelat. Dels så vill vi inte vara till en börda för andra människor, och dels så kämpar vi med känslan att bli utstötta, alldeles ensamma.

Men jag undrar: Hur många är egentligen sig själva i alla lägen? Vågar vi det? Vad är det vi är rädda för? Att inte vara accepterade? Att vara en börda för folk? Att bli lämnade ensamma? Att inte vara älskade?

Vad är vi beredda att ge upp av oss själva för att vara älskade? Hur långt är vi beredda att gå?

Den stora frågan är egentligen

Varför ska vi låta oss styras av andras domar över våra liv?

Det är kärleken som ska styra i livet, inte domar.

Känn dig fri att älska och känn dig fri att inte döma,

älskade människa.

Att älska någon är inte bara att flyta med

Kärlek är det viktigaste och dyrbaraste man kan ge någon. Men vad innebär det att älska någon? Ska jag flyta med? Jag har skrivit lite om det tidigare, och det jag berättar är tankar jag har. Om du har annan erfarenhet eller andra åsikter, dela gärna med dig av dem.

Att älska någon är att göra det som är bäst för någon. Att bry sig om, att måna om, att ge trygghet, att respektera, att acceptera en person för den den är, att söka och ge det som är bäst för någon. Oavsett vad personen gör mot dig.

Kort och gott: Att bygga upp och ge livet utrymme att spira.


Men inte att bygga upp vad som helst i en människas liv.

Att älska är att hjälpa någon att må bättre, bli starkare, känna trygghet och glädje, att hjälpa någon igenom svåra saker i livet, att glädjas med dem när de utvecklas framåt, att gråta med dem och ha medlidande med dem när de prövas igenom svårigheter i livet, att vara en av deras trygga punkter i livet när de behöver det. Kärleken handlar om acceptans och uppbyggnad, om att vårda om och vattna de goda fröna och växterna i en människas liv, att se en människa för den hon är och bry sig om henne. När man älskar ger man livet möjlighet att spira hos någon!


Men fullkomlig kärlek är inte att bara flyta med. Om man vill lära sig att älska med fullkomlig kärlek behöver man också lära sig att våga säga ifrån och försöka leda på ett annat spår när man ser något som bryter ner.
Men var försiktig, att köra över någon funkar inte heller. Tro mig, jag har själv gjort det misstaget innan. Det behövs både tålamod och vishet när man visar sin kärlek. Det handlar inte om att luras. Det handlar om att vara ärlig med gott uppsåt - men inte hålla på sin rätt, och om att vara givmild - men inte låta vad som helst hända.

Växter i naturen tar olika lång tid på
sig att växa och vi tycker ju inte det
är konstigt. Det kan ta allt från
veckor till århundraden. Varför då
ha så bråttom när det gäller det som
växer i en människa? 

Fullkomlig kärlek är mild men samtidigt fast. Den är tålmodig men tillåter inte vad som helst. Den flyter inte med, utan den drar milt och med tålamod en människa på bättre vägar i livet. Tålmodigheten handlar om att ha tålamodet att så och så och så och vårda goda frön i någons hjärta och inte ge upp för att de inte växer "tillräckligt snabbt". Ärligt talat, vad är "tillräckligt snabbt"? Fullkomlig kärlek tvingar sig inte heller på, kärleken söker tålmodigt rätt tillfällen att hjälpa till på. Den som vill älska behöver vara öppen och lyhörd för vad som är kärlek, för ingen av oss är perfekt och vet allt om kärlek på en gång. Det är en utveckling också i den som vill älska, att förstå vad man kan göra för att visa sin kärlek i praktiken.

Jag är inget undantag, det är jag den förste att skriva under på. Jag har inte kommit till att älska fullkomligt ännu. Det är en lång väg kvar för mig. Men jag vill sprida budskapet även om jag själv inte är där än.

Men en sak att komma ihåg är: Det är inte hur mycket du gör i kärlek som är det viktigaste. Det viktigaste är att du älskar med det du har. Har man fått 3 mått av kärlek i sitt liv och använder dessa 3 mått av kärlek när man älskar andra, så är det bättre än att ha fått 75 mått av kärlek i sitt liv men bara använda 50 av dem. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något med det de har. Det är ingen tävling, det handlar om att bygga och måna om liv.

Ny datormus inköpt: Magic Mouse

Igår köpte min fru en ny datormus till mig, en Magic Mouse från Apple. Jag har tittat på den sen den kom ut och varit nyfiken på den. Den Mighty Mouse jag hade innan (inte en trådlös dock) var jättebra, den gick att scrolla både i vertikalt och horisontellt med, men sensorn för scrollning nedåt höll tyvärr inte så länge. Ett tag efter att den pajjat köpte jag en Plexgear Office mus (trådlös). Men ett problem jag upplever med andra möss är att det verkar svårt att hitta någon som enkelt går att scrolla i sidled med. Jag har dock inte letat ihjäl mig, men alla andra möss jag sett i diverse affärer har bara ett vertikalt scrollhjul, och antagligen kanske de ska gå att scrolla i sidled med tillsammans med programvara i Windows, jag vet verkligen inte, men jag kör Mac, och personligen tycker jag det är bättre med en mus som man enkelt kan göra scrollrörelser åt alla håll med med samma finger utan att behöva hålla reda på två scrollhjul.

Varför vill jag även kunna scrolla i sidled, räcker det inte med höjdled? Nej det gör det inte för mig. Jag sitter en del tid i en sequencer och till och från är det väldigt trevligt att kunna scrolla i sidled då arbetsytan lätt blir större än skärmen på alla håll när man arbetar med detaljer. Det blir en hel del rörelser till scrollisterna på skärmen annars, och det är betydligt smidigare att scrolla åt alla håll direkt med musen istället.

Magic Mouse erbjuder just detta, och inte bara det, man kan scrolla i 360 grader med den. Dessutom är det en multitouch-mus, så det finns inget scrollhjul med sensorer som kan pajja pga mekaniskt slitage, utan musen känner istället av vilka fingerrörelser man gör på mutlitouch-ytan.

Det känns lite ovant i början att inte fysiskt känna en scrollkula mot fingret (man är ju så van vid det), men det vänjer man sig vid :) Jag tycker Magic Mouse är smidig att använda, och jag är nöjd med den. Jag rekommenderar den varmt för er andra Mac-ägare.

Tidigare, några månader innan frugan köpte den till mig, så läste jag en del recensioner om den. En del tyckte den var bra, medan andra tyckte accelerationen på skärmen var långsam även när den stod på max. Den är ju dessutom ganska platt jämfört med många andra möss. Så jag blev lite skeptisk. Men nu när jag köpt den så kan jag konstatera att plattheten stör mig inte alls och accelerationen är lika bra som på de andra möss jag haft. Det jag märkte var att accelerationen påverkas av vilken musmatta man använder. Jag tog bara bort min musmatta och kör musen direkt på bordet, funkar finfint. Magic Mouse är inte den enda mus som påverkas av vilken musmatta man kör. För ca 3 år sedan köpte jag en annan lasermus och hade köpt en musmatta som påstods vara speciellt lämpad för lasermöss. Glöm att det funkade bra.... Musmattan orsakade att musen kände av rörelser i luften upp till någon centimeter ovanför ytan, och det blev hur jobbigt som helst att dra mindre korta drag med musen, för man var då tvungen att lyfta musen 1-2 cm uppåt i luften varje gång. Otroligt jobbigt. Så jag fixade en annan musmatta istället, så funkade det finfint igen.

Min nya Magic Mouse

Min gamla Plexgear Office

Tänk om

När man mer eller mindre ständigt är på botten, så upplever man livet som väldigt tungt och svårt. Det är en ansträngning att ta sig igenom varje dag. Livet kan kännas kallt och tomt, som ett öde vakuum, utan livsglädje.

Jag har sedan ett längre tag tillbaka insett att jag har inte samma syn på mig själv som jag har på andra människor. Jag älskar andra och vill dem så väl. Helst vill jag att ingen ska behöva lämnas ensam i livet. Vi behöver varandras uppmuntran, tålamod, att någon genuint ger sig själv för oss, bryr sig om oss och tar oss på allvar. Vi behöver den kärleken, speciellt när vi är nere på botten.

Jag har mött några människor som, precis som jag, har legat på botten, och vet hur det är och att man, med hjälp av trogna varma vänner, kan komma ur det till slut. Jag ligger ännu kvar där, men vägen ut finns förstår jag.

Det har visat sig, och börjat visa sig, vilka av de människor som finns runt mig, som är mina vänner på riktigt.

Jag vet i mitt huvud att det ska gå att ta sig ur den djupa sits jag sitter i, även om det just nu inte känns så i hjärtat. Jag hoppas på att mitt hjärta till slut lyckas fånga upp det inom sig.

Den som inte har förståelse för hur livet på botten verkligen är, verkar också döma ut en förr eller senare. Jag tänker inte tvinga dem att låta bli, valet är personligt. Men jag har sedan länge förstått att det finns en väg som jag tycker är bättre, en väg av kärlek med medlidande, tålamod och acceptans. En väg av värme, där man månar om varandra och stöttar och försöker ta reda på hur saker verkligen är, för att kunna hjälpa.

En människa som råkat ut för en svår olycka och måste träna upp förmågan att gå, träna upp koordination av muskler, som måste träna upp sin stryka igen, skulle de flesta direkt ha medlidande och förståelse för. Men varför är det inte likadant med den som förolyckats på livets väg? Varför ser man dom inte på samma sätt? De behöver ju också starkt stöd och hjälp för att läka och bli hela.

Om den som mår dåligt faller tillbaka i negativa tankebanor hela tiden, så betyder det inte att denne inte lyssnar. Han/hon behöver kontinuerlig hjälp för att sakta komma längre o längre upp. Även den segaste enbuske går att få ordning på, bara man har tillräckligt med tålamod.

En tankeställare för de människor som sagt att man inte lyssnar, för de som kommer med kommentarer som "ryck upp dig", när man istället desperat behöver hjälp att ens se varför man ens borde fortsätta leva. En tankeställare för de som tror att djupet de själva gått igenom är det djupaste man någonsin kan komma.

Tänk om.

Pladdermannen, det är visst jag det :(

Jag har i många år dragits med en sak som jag är ledsen över. Jag har en förmåga att prata mycket. Mycket. Jag vill gärna att det inte råkar bli missförstånd när jag berättar något, så jag förklarar ganska ofta mycket hur jag tänkt, osv, osv. Tyvärr ganska automatiskt dessutom. Och så kommer jag ofta på saker jag vill berätta (t.ex roliga saker eller annat) och, naturligtvis, så gör jag ju det med i tid och otid. Och så säger jag ofta samma sak flera gånger om dessutom. 3-5 gånger är inte ovanligt. Allt detta till gör mig ledsen och lite rädd :( Jag kommer till och från att tänka på det, och att när jag pratar så mycket, så blir jag kanske till en plåga för folk, pladdret tröttar ut nog dem. Till slut kanske de väljer att släppa vänskapen, eller klagar över mig inför andra. Jag såg mig själv pladdra flera gånger i helgen, och jag känner mig så maktlös, hur lär man sig att inte pladdra som en papegoja?

Jag blir så ledsen över det hela, för jag vill inte trötta ut människor och bli till en plåga för dem.

Hur gör man??

Arbetet med EP'n

Arbetet med EP'n, som är planerad att släppas under våren, pågår för fullt nu. Det mesta är färdigt för insjungning och vi påbörjade de riktiga insjungningarna förra studiohelgen av det material som är färdigt. Vi har ju kört flera insjungningar tidigare av vissa av låtarna, och de insjungningarna har varit till för att skapa och testa idéer för låtarna. Det är en spännande och rolig tid nu! Vi älskar musik och uttrycker våra tankar och hjärtans meningar i våra texter. Musik är en upplevelse och ett verk man skapar tillsammans. Vi vill nå ut till människor med budskap som vi känner och upplever är viktiga. Musik och sång är ett av de sätt som vi människor kan nå ut till varandra med.

För två veckor sedan hade vi studiohelg #1 2011. Den helgen kom Loinda Moonfish och vi jobbade på att sjunga in en av låtarna till EP'n. Det var en underbar dag med mycket skratt och glädje! Loinda Moonfish är en mycket härlig människa och vi är glada över att få samarbeta tillsammans med henne.

Nu i helgen kommer vi att ha studiohelg #2 2011 och Loinda Moonfish kommer att fortsätta med insjungningen. Det ska bli härligt och kul att träffas igen!

Parallellt med att Loinda Moonfishs insjungningar så sjunger Kristina Elliot in sina delar av EP'n uppe i Stockholm också. Kristina är en mycket trevlig och jordnära människa som vi tycker mycket om.

Det är spännande tider nu! :)

Här är lite bilder från den nya möbleringen i studion 

Vi skrotade sångbåset till
slut och satte upp en
inspelningshörna istället

Denanzas hörna

Masselitos hörna

En film med lite minnen från Amigatiden

Dikt: Du är älskad min vän

Den här dikten är till alla de som då och då, eller alltid, kämpar mot känslan av att inte vara älskade, att inte vara omtyckta, att inte betyda något för någon.

Du är älskad min vän

precis som du är

Du är älskad min vän

precis som du är

Det finns ingen annan som du,

du är unik och du har en alldeles egen plats i livet

Kanske du gör dumheter,

kanske du gör saker som skadar,

men likväl är du älskad,

inte för vad du gör

utan för vad du är

Du är en unik person,

ingen annan kan ta din plats

Kärleken är blind för handlingar,

den söker Dig oavsett vad du gör,

för kärlek är att hjälpa i vått och torrt,

att bry sig om och måna om,

att leda på rätt väg i livet,

att läka och upprätta

Om du gör dåligt,

om du skadar andra,

eller dig själv,

så kan kärleken förvandla dig,

och leda dig till bättre handlingar

Om du gör bra,

hjälper andra och bygger upp,

så flödar kärleken igenom dig

och ger styrka åt andra.

Låt dig älskas

och låt dig älska

Dikt: Det finns alltid en väg att gå

På de vackra ängarna

med doften av blommor

och vinden som smeker ansiktet

I de mörka dalarna

där skuggan regerar

och kylan tränger in i märgen

Det finns alltid en väg att gå

som leder dig framåt

där livet fyller tillvaron

Det finns alltid en väg att gå

där livet vibrerar

och tillvaron känns meningsfull

Den vägen är kärleken

när tiderna är fyllda av glädje

när tiderna är fyllda av sorg

Den vägen är kärleken

när hoppet är nära

när hoppet är fjärran

Det finns alltid en väg att gå

alltid ett sätt att välja

att leva sitt liv i,

att ge till sin nästa

Den vägen är kärleken min vän

den vägen är kärleken

Ska inte tekniken göra det lättare för oss?

Grunden för alla verktyg vi har i verktygslådan i garaget är att göra det lätt för oss att utföra saker. I alla fall borden den vara det. Ta t.ex hammaren. Enkel att slå i spik med. Försök utan, så ser du hur problematiskt det kan bli :)

Det är ju så verktyg har utvecklats. Vi har försökt lösa ett problem vi har med att genomföra något, kommit på ett verktyg för det och vips, så kan vi göra det vi tänkt. Och när verktygen utvecklas är ju i alla fall min första tanke: Att göra det vi tänkt ännu lättare! Se på vissa apor t.ex, som för att komma åt insekter i hålor tar pinnar och sticker ner för att få ut dem. Mycket lättare än med händerna. Problemet löst liksom.

När människan sen gör verktyg i IT-världen, så skulle man kunna tro att de följer samma grundprincip: Att göra det lätt för oss att genomföra saker. Men nej då.....

Hur många IT-system av olika slag finns det därute som gör det enkelt för oss i arbetet att genomföra våra arbetsuppgifter? Jag har sett och arbetat i vissa system som INTE gör det lätt för användaren.

Det finns t.o.m en bok om detta. Boken heter Jävla skitsystem! och är skriven av Jonas Söderström. Jag har inte läst den själv ännu, men jag tippar på att man kommer att känna igen sig när man läser den om man suttit med olika IT-system under åren.

Varför verkar det vara så svårt att göra verktyg i IT-världen som gör det enklare för oss att göra våra arbetsuppgifter?

Ibland undrar jag, speciellt när det gäller stora system för utvecklare, varför vissa tillverkare har gjort det så krångligt även för de som inte kör de komplicerade uppsättningarna. För kostnadens skull? Eller varför?

Om jag ska säga vad jag själv tycker idag, så föredrar jag Apples produkter och program. Efter ett antal år med Windows hemma och i jobbet, så bytte jag till en iMac och IPhone hemma. Rena och snygga användargränssnitt och enkelt att göra saker i programmen. Vissa av programmen går det inte att göra allt man vill i, men det du kan göra är enkelt att göra! Jag säger inte att Apples produkter är buggfria och världsfrälsande, men av allt jag testat, så tycker jag att de av deras produkter jag testat har fungerat bäst och gjort det enkelt för mig att göra saker som jag vill göra.

Och det är väl det som verktyg ska vara till för?

Att känna sig värdelös

Att känna sig värdelös är en tung känsla. Man upplever att man inte har ett värde, att man är i vägen, att människor tycker att man är jobbig, att de "står ut" med en, att de hellre skulle välja någon annan att umgås med, att man inte räcker till eller bara gör misstag hela tiden.

Jag får fortfarande den känslan till och från, och jag tror att andra också får den känslan till och från. Den känslan är egentligen inte baserad på verkligheten, för alla har vi ett värde, oavsett vad andra skulle kunna tycka. För egentligen, vad spelar det för roll vad andra tycker om ditt värde? Det är deras åsikter, men det definierar inte vad du är värd och vad du kan göra i ditt liv. Och när det gäller misstag, så gör vi alla människor misstag. Ingen är felfri. Det som det handlar om är att kunna ha överseende med andras, och dina egna, misstag. Just det, du behöver ha överseende med dina egna misstag också. Jag predikar även till mig själv just nu. Livet handlar mycket om att älska och förlåta.

Sen är det också så att även om du känner dig värdelös, så betyder det inte att andra faktiskt tycker att du är det. En vän sa till mig att jag behöver vara snäll mot mig själv. Jag hade fått börja inse för ett tag sedan att jag inte alls hade samma krav på andra människor som på mig själv. Mot mig själv var jag hård, men mot andra var jag kärleksfull och överseende. Varför såg jag så stor skillnad på mig själv jämfört med andra? Jag vet inte riktigt alla orsaker, och jag lär nog aldrig få veta heller, men jag förstår idag att det är inte viktigt att veta allt, det viktiga är att ändra tankesätt när man har ett nedbrytande tankesätt.

Om så ingen annan i hela världen skulle tycka att jag är värdefull, så är jag fortfarande det, för mitt eget värde definieras inte av vad andra tycker. Åsikter är åsikter, och alla har vi åsikter om varandra. Men åsikter är inte definierande. Exempel: För ett antal hundra år sedan var en åsikt att jorden är platt, och alla trodde på det. Idag är åsikten att jorden är rund istället. Men vad har jorden varit hela tiden då? Var den platt tills alla bytte åsikt och så sen blev rund? Nej jorden är som den är, oavsett vad folk tror och tycker. Den förändras inte, den definieras inte av människors åsikter. Vi kan alltså inte förändra sanningen, men sanningen kan förändra oss.

Men vad är sanningen då? Ja den återstår för oss att upptäcka. Ditt värde baseras inte på vad du eller andra tycker och tänker om dig, det baseras på vad du är. En unik människa. Som en vän gav till mig häromdagen: Ingen kan fylla din plats här på jorden. Den platsen är till för dig.

Att älska "de oälskvärda"

Du kanske har stött på människor i ditt liv som du känner att de går ju bara inte att älska. De sårar dig ständigt, snackar skit om dig, är omöjliga att prata vett med eller rentav skadar dig fysiskt. Men hur gör man om man ändå vill hjälpa dem i livet, trots att de verkar så omöjliga?

För det första, om du känner att du bara inte klarar av dem eller inte orkar med dem mer, så lämna dem istället. Men inte med hat, utan i frid. Du kan inte styra vad de väljer att göra, men du kan styra vad du själv väljer att göra. Det gör ingen något bra om du bränner ut dig själv på att försöka hjälpa om du inte känner att du kan eller klarar av det. Kanske du kan hitta någon annan som klarar av dem?

Tänk så här: Folk är inte mindre värda bara för att du upplever dem som otroligt jobbiga, de behöver bara hjälp att komma på en bättre väg i livet. Men kom ihåg, du kan aldrig tvinga någon på rätt väg i livet, de måste få välja själva! Och det kan hända att man får ge dem hintar och ge dem kärlek väldigt länge, innan de visar något på ytan att de väljer en bättre väg. Och en del kanske aldrig kommer välja en annan väg än den dom går på.

Om du istället känner att du orkar och vill fortsätta hjälpa dem i livet, så satsa först på att se förbi handlingarna som de gör och försök att se dem som personer som behöver kärlek. För det behöver de.

Men hur hjälper man då? Här kan jag bara ge ett exempel, det finns ingen mall som man kan gå efter. Alla är vi ju olika.

Ett exempel: Om du har en vän som missbrukar och ofta kommer till dig för att låna pengar (som sägs ska vara till mat, kläder, etc), så behöver du kolla om vännen använder pengarna till sånt, eller till sitt missbruk. Är det så, så kan du välja att inte låna ut pengar och berätta varför, eller helt enkelt föreslå att ni går och handlar mat o kläder tillsammans som du betalar. Varför? Jo, missbruket hjälper dom inte, och det är inte så säkert att de själva klarar av att ta sig ur det. Men det går inte bara att klippa av det, kanske för några få, men inte för alla. Så det första steget är att visa att du älskar dem genom vad du gör. Här kan det bli svårt, för de kanske blir arga om de inte får pengar till sitt missbruk. Men det får stå för dem, det är inte ditt val, utan deras eget. Men stanna inte där. Se vad mer du kan göra: Vill vännen bli av med sitt missbruk? Erbjud i så fall vännen att följa med till socialens missbruksenhet, RIA, eller något annat bra ställe där man har bra kunskaper om missbruk. Men kom ihåg, du kan inte tvinga! Vännen måste få välja själv.

En sak som är otroligt viktig, är att visa vännen att du bryr dig om honom/henne och att det är därför du gör som du gör och att du inte bara försöker styra och kontrollera honom/henne. Jag tror nämligen att den som börjar förstå att hon/han faktiskt är älskad, också vågar börja lita på den som älskar.

Ibland går det sakta och ibland går det fort, och när det går sakta framåt så behövs det tålamod.