Nyår 1999/2000: Stor beredskap och mycket firande

Nu är det över ett decennium sedan domedagsprofetiorna haglade över IT-stöden i världen.

"Vad ska hända!?"
"Datorerna börjar ju om från år 00 igen!"
"Kommer allt rasa ihop?"
"Blir vi strömlösa?"
"Slutar vattnet i kranar och toastolar att rinna?"

Det här är bara några av alla frågor som surrade omkring hösten 1999. Många företag höll på med att År-2000-säkra sina datorer och system. Fullt ös var det. Samtidigt som samhället började oroa sig för strömavbrott och vattenavbrott, m.m.

Jag tror att År-2000-buggen blåstes upp för mycket i samhället. Buggen, eller egentligen buggarna, för det var mer än ett problem som hade hittats, var ett verkligt problem, det var de. Det fanns garanterat system därute som inte skulle ha klarat övergången till år 2000 om de inte rättats till först. Men hur uppblåst blev oron över det hela? Det viktiga var ju att gå igenom alla nödvändiga system och säkra dom. Att få någon panik hjälper inte.

Vi gjorde så att vi bunkrade upp med lite konserver och torrvaror, samt triangakök, så att vi kunde klara oss ett tag om det skulle bli så att strömmen gick. Men det var ingen idé att oroa sig, för man kunde ju ändå ingenting göra. Vi var ganska lugna.

När nyårsafton kom var nog firandet och förväntningarna på nattens fyrverkerier på topp. Vi firade hemma i lägenheten själva tillsammans med ungarna. Vi hade det mysigt tillsammans, och i lagom tid på kvällen somnade barnen till ro i sina sängar. Vi drack alkoholfritt och följde då och då 24-timmarssändningen av nyårsfirandet världen runt.
Men tråkigt nog blev nyårsfyrverkerierna kraftigt dämpade i Borås där vi bodde. Det drog nämligen in en kraftig dimma lagom till 12-slaget. Fast folk sköt för allt vad de kunde ändå. Så mycket fyrverkerier har jag aldrig varit med om innan som den natten. Även om man inte kunde se så mycket av det hela, mer än att dimman lystes upp i olika färger, så vart det fullt ös.

Barnen sov som stockar genom hela spektaklet. Vi var först oroliga att de skulle bli väckta, så mycket som det small, men vi insåg efter en liten stund att de skulle nog inte vaknat om man så släppte en bomb utanför huset. Skönt att de fick sova natten igenom de små liven.

Så här såg vi ut denna nyårsafton

Inspelning: Bits och KHz, vad tusan snackar de om egentligen?

Du kanske har hört talas om bits och KHz när man snackar om inspelningar av sång och akustiska instrument, och undrat vad tusan de snackar om egentligen.

Jo, så här är det: Mätindelningen för ett enda mättillfälle av en insignal mäts i tal som består av ett visst antal bits, och hur många sådana mättillfällen man gör per sekund mäts i KHz. Bits är databitar och Hz är Hertz, K står för Kilo, dvs tusental.

Men det var ju fortfarande en lite svårförståerlig beskrivning. Vi gör så här istället:

Tänk dig en termometer, som har en skala på 0-100 grader och kan mäta 0,1 graders skillnad. Den har en mätindelning på 1000 delar (1000 * 0,1 grader = 100 grader), dvs den kan visa temperatur med 1000 olika värden (t.ex 34.1 grader, 52.7 grader, 13.0 grader, osv). Mätindelningen är alltså vilken noggrannhet termometern kan mäta med.

Det är samma sak med mätindelningen som mäts i tal som består av ett visst antal bits. Antalet bits säger egentligen bara på ett annat sätt hur många värden, delar, som kan mätas. 8-bit ger 256 värden, 16-bit ger 65 536 värden och 24-bit ger 16.8 miljoner värden. Noggrannheten ökar alltså med antalet bit.

Så om man säger att man spelar in med 24-bit, så motsvarar det i vårt termometer-exempel att termometern klarar av att visa 16.8 miljoner värden mellan 0 och 100 grader, istället för 1000 värden. Hänger du med?

Hur är det med Hertzen då? Jo, tänk dig termometern igen. Mätindelningen visar dig hur noga termometern visar temperaturen varje gång du kollar temperaturen. Tänk dig nu att du bestämmer dig för att hålla koll på temperaturens svängningar under en dag. Du bestämmer dig för att gå och kolla temperaturen på termometern 1 gång i timmen och skriva ner mätvärdet för varje timme på en lista. Varje tillfälle du kollar temperaturen, motsvarar i inspelningsvärlden ett mättillfälle som jag skrev om ovan. KHz-talet i musikvärlden visar hur många sådana mättillfällen som görs varje sekund när man spelar in. Mätvärdet för varenda mättillfälle sparas undan, precis som när du själv skrev ner mätvärdena för temperaturen när du i exemplet gick och kollade efter ett mätvärde i timmen. Enda skillnaden är att inspelningens mätvärden inte skrivs ner för hand på papper, utan av program ner på något elektroniskt minne, t.ex en hårddisk.

Så, om jag spelar in en sång i 24-bit och 44.1 KHz, så betyder det att jag spelar in sången med en noggrannhet på 16.8 miljoner delar, 44100 gånger i sekunden.

Hängde du med? Fråga gärna annars.

Vad kan man använda MIDI till?

Baksidan av en KORG MicroX
synthesizer. De två runda kontakterna är
MIDI In och MIDI Out.

Ni som någon gång har använt en synthesizer har kanske sett att det brukar finnas två runda kontakter, vanligtvis på baksidan, som brukar heta MIDI In och MIDI Out. Har ni någonsin undrat vad det är för något?

Jo, det kan jag berätta lite om.

MIDI står för Musical Instrument Digital Interface och är ett digitalt system för att låta elektroniska instrument, samt datorer, ge varandra instruktioner om vad som ska göras.

Ungefär som "Du där, gör det här!" kan man säga.

Jag vet inte om någon använder detta system utanför musikvärlden, men tanken är att elektroniska musikinstrument och datorer ska kunna berätta för varandra vad de vill att "den andre" ska göra, på ett standardiserat sätt, som alla kan använda. På så sätt blir det ingen förvirring mellan musikenheterna (synthesizers, datorer, trummaskiner, etc). De pratar helt enkelt samma språk med MIDI.

Det brukar som sagt finnas kontakter för MIDI In/Out på synthesizers (kanske inte på de enklare), och idag kan MIDI-signalerna även skickas via USB, så det brukar även finnas en USB-kontakt också. På bilden ovanför så ser ni precis det. Jag kör MIDI via USB (sladden till vänster) på den synthesizern.

Ett enkelt exempel på hur man kan använda MIDI är om man kopplar ihop två synthesizers, som båda har förmågorna att styra en annan MIDI-enhet samt att styras av en MIDI-enhet. Då väljer vi att den ene skall styra den andre. Vad kan vi då göra? Jo, t.ex så kan vi spela den andre synthesizerns ljud med den första, dvs om vi spelar på den förstas klaviatur, så spelar den andre upp det du spelar direkt, med det ljud du valt på den andre och inte den första. Som om du hade spelat på andre istället. Användningsområdet för MIDI är mycket större än så, ville bara ge ett enkelt exempel.

Något som jag brukar använda MIDI till är att styra både mjukvarusyntesizers och hårdvarusynthesizers från ett program på datorn som är gjort för att skapa musik. Synthesizers finns som både program i datorn och som hårdvara, sådana man kan ta på. Jag kör både och.

MIDI-klaviaturen jag styr
alla andra synthesizers med i
D&M Entertainments mindre studio.

Musikskaparprogrammet hjälper mig att styra alla synthesizers, så att jag kan använda en enda klaviatur till allihop, istället för att ha en enskild klaviatur per synthesizer. Det är mycket smidigt. Jag använder ett sk MIDI-klaviatur. Den ser ut ungefär som en synthesizer, men har inga egna ljud, det behövs inte i och med att jag hela tiden använder den för att styra andra synthesizers.
När jag spelar in musik från en synthesizer i musikskaparprogrammet så spelar egentligen programmet in alla MIDI-signaler som MIDI-keyboarden skickar ut och sparar dem, samtidigt som programmet skickar vidare signalerna till den synthesizer som jag valt att styra när jag spelar in. Synthesizern får in signalerna och gör vad den ska med dem, t.ex spelar upp ljud utefter de toner jag spelar, ställer in hur snabb arpeggiatorn ska vara, hur lågt eller högt eventuella filter ska skära, osv. Det finns ganska mycket man kan styra med MIDI.

Om du vill läsa mer om MIDI, så kan du t.ex läsa An introduction to MIDI från MIDI Manufacturers Association.

Mitt musikskapande innan studiotiden

Jag har alltid varit intresserad av ljud. Att skapa ljud, kombinera ljud och lyssna på ljud. Musik blev tidigt naturligt för mig. Likaså att spela instrument. Innan jag började använda datorn som hjälpmedel i musikskapandet, så spelade jag blockflöjt, melodica och fiol.

Sitter med syrrans dubbeldäckare
för mitt musikskapande.
Runt 1990-91.

Under undre tonåren, när jag fortfarande spelade fiol, så kom jag på idén att man kunde ju ta en dubbeldäckad kassettbandspelare och skapa låtar genom att ta snuttar ur andra låtar och spela in dem direkt efter varandra så att de bildade en ny låt. Det höll jag på mycket med ett tag och spelade in flera kassettband på det sättet. Inget av dem finns kvar idag. Någonstans under den tiden skaffade jag mig också en keyboard som jag började spela på. Viken tillverkare det var minns jag tyvärr inte, keyboarden pensionerades för några år sedan, då den nästan helt hade gått sönder till slut av ålder och användande.

Min Amiga 600 och 14-tums TV
som monitor. Bilden är från
1995.

Den Amiga 1200:a jag
använde mest. Satt i en Infinitiv
towerlåda istället för
i originalskalet.
Bilden är från 1997-98.

När jag skaffade Amiga 1993 så gick jag över i princip helt till att göra musik på den datortypen. Totalt hade jag 5 Amigor under åren, men en av dem användes aldrig. Med Amigan skapade jag musik med mellan 1993 och 2001. Jag försökte ett tag till efter det också, men olika saker i livet gjorde att det aldrig blev någon mer färdig låt efter 2001 på Amiga. Det blev inte så många färdiga låtar ändå under de åren, lite över ett 30-tal. Mest produktiv var jag 1993-94 och 1997-98, om man ser till antalet färdiga låtar. Det blev en hel del som aldrig blev färdigt också. jag vet inte exakt, men runt ett 100-tal ofärdiga låtar blev det kvar innan jag slutade göra musik på Amiga.

Skäggig Mats vid sin Amiga.

Vad säger ett rum om tonåringen som bor där?

"Jag försöker ta mig loss och hitta mig själv!"

Tonåringen

"Döm inte hunden efter håren"

Gammalt ordspråk

Minns du hur det var när du var tonåring? Hur såg ditt liv ut då? Hur såg ditt rum ut? Vad lyssnade du på för musik?

Ens rum säger mycket om en själv har jag hört. Fast det håller jag inte med om. Mitt gamla tonårsrum säger inte så jättemycket om mitt tonårs-jag. Om mig, alltså. Vem jag var som tonåring. Hur jag mådde. Vad jag var kapabel till och inte. Man kan i filmer och serier se hur kriminaltekniker drar slutsatser om någon kring hur personens rum ser ut. Men är det verkligen en bra metod? Låt oss se på mitt gamla tonårsrum t.ex. Bilderna är från 1991/1992, när jag var 15-16 år.

Om ni klickar på bilden här bredvid så kan ni se att jag hade 4 bilar hängande på väggarna. Jag gillade bilar, men bilar som såg fräna ut. Jag kunde inte meka med dem överhuvudtaget. Vad var det som tilltalade mig? Designen.
Vidare kan ni se en poster på Whitesnake och Michael Jacksson. Hur går det ihop? Enkelt: jag lyssnade inte på någon av dem, jag tyckte bara om planscherna.
Sen kan ni också se en poster med Terminator på. Här faller det bra in, för jag gillar Terminator 2-filmen. Jag älskar sci-fi filmer med specialeffekter i, och Arnold är som gjuten för rollen som den gamla terminatorn.
Notera också ölen och snusdosorna i fönstret. Jag varken drack eller snusade på den tiden. Det var bara kul att ha dem i fönstret.

Vad mer kan man se då? En stereo och en keyboard. Japp, jag gillade musik, både att spela i stereon (högt!) och att spela själv. Det här var innan jag skaffade min första Amiga. Keyboarstället är en hög med gamla tidningar. Jag jobbade som tidningssäljare på den tiden, och istället för att slänga de tidningar som inte sålts, så la jag dem på hög istället och använde dem som keyboardställ.
Den där stereon (bara den silvriga delen) följde med länge. Jag slängde den faktiskt inte förrän i våras. Den var ungefär lika gammal som jag, och fungerade jättebra nästan hela tiden.
Vad lyssnade jag på då? Mest på gruppen Technotronic, och diverse andra house/techno/eurotechno låtar. Vidare kan man se 3 filmafischer. Jag gillade film. Sen kan man se en teckning också. Just den blev inte vidare bra. Men faktum var det att jag tecknade mycket på den tiden. Det har jag börjat med igen idag.

Så vad säger mitt gamla tonårsrum om mig som tonåring egentligen? Inte mycket. Det enda som det egentligen säger är:

• Jag gillade musik och musikskapande
• Jag gillade frän bildesign
• Jag gillade att ha uppe saker som jag tyckte om (t.ex pga form, färg, etc), oavsett vad det var.
• Jag gillade att teckna

Men vad säger det om mig som tonåring? Vad hade en kriminaltekniker dragit för slutsatser? Hade han prickat mer fel än rätt? Högst troligen, skulle jag tippa på.

Amiga: En dator som ligger nära mitt hjärta

Min Amiga 1000

Runt 1988-1989 hörde jag musik spelas på en Amiga för första gången i mitt liv. Jag var fast direkt. Jag älskade soundet. Tidiga vintern/våren 1993 köpte jag min första Amiga, en Amiga 1000. Varför? För att göra musik på den. Ni kanske undrar varför jag köpte en dator som redan då, 1993, hade slutat tillverkas sedan 6 år tillbaka. Det fanns ju nyare modeller liksom. Jo, det är väldigt enkelt: Jag kunde ingenting om Amiga, mer än att man kunde göra musik på dem och spela spel på dem. Så jag trodde Amiga 1000 var en bra Amiga.  Newbie-misstag kan alla göra. Men misstag kallar jag det inte, för Amiga 1000 var en bra maskin ändå enligt mitt tycke, och den dög bra till det jag skulle använda den till.Det enda som påverkade min musik, så som jag såg det, var att det var mindre arbetsminne i den än andra Amigor.

Sommaren 1993 köpte jag en Amiga 600 och fortsatte musikskapandet på den. Fortfarande satt jag med disketter i runt 3 år, tills jag slutligen skaffade mig en hårddisk. En otroligt stor 40 MB hårddisk, eller var det t.o.m en 60 MB? Ja du läste rätt: MB, inte GB. Stort va?

Min Amiga 600 hängde med på mycket under några år. Jag hade med mig den lite varstans. 1997/1998 köpte jag mig ett par Amiga 1200. Den ene, som jag hade som musikdator i några år, hade ett 030/25Mhz acceleratorkort och 32MB RAM, samt en 3.2GB hårddisk. Det låter inte mycket för världen, speciellt inte idag, men något att tänka på är att jag behövde inte ens så lite i RAM och hårddisk för min musik. Jag använde ett trackerprogram (Protracker) för att göra musik på Amiga, och där hade man bara 4 kanaler samtidigt och ganska låg samplingskvalitet jämfört med idag, så filerna tog mycket mycket mindre plats. Ärligt talat, när jag började med protracker 1993, så ansågs musikprojekt på 600 KB och större vara väldigt stora. Mer normalt var 100-300KB. Många gjorde låtar som var mellan 3-10KB i storlek, så kallade chip-moduler. Idag är allt det en fjärt i havet, man hinner knappt sätta igång inspelningen innan man passerat de gränserna. Bokstavligen. På Protracker-tiden körde jag 8-bitars ljud med mellan runt 8KHz och kanske upp till runt 22KHz samplingsfrekvens tror jag det var, men oftast var det nog runt 8 KHz - 11KHz. Idag kör jag 16-bitars med 44.1KHz. Ljudkortet jag kör med stöder upp till 196KHz, fast det har jag ingen nytta av tycker jag.

Jag fyllde inte ens min 3.2GB hårdisk till hälften på den tiden när jag gjorde musik med Amiga.

Även om jag idag inte använder någon Amiga i mitt musikskapande längre (fast jag har lite planer på det) så ligger den datorn varmt om mitt hjärta. Jag har fortfarande kvar min Amiga 1000, och den fungerar fortfarande fint.

För dig som tycker om Amiga och vill träffa andra som också gör det så kan jag rekommendera siten och forumet safir, Svenska AmigaFöreningar I Riket, som finns på safir.amigaos.se. Jag finns där som MatsP.

10 små yngel hoppade i poolen

Nu har vi haft möjlighet att räkna de nya ynglen som föddes i natt. Eller i alla fall hittat fler av dem. De är ena riktiga småttisar, ser ut att vara kanske runt 3 millimeter långa. Vi har hittills hittat 10 stycken. De är väldigt söta egentligen.

Vi tippar på att de är platys. Vi visste ju att platy-honan skulle ha, hon var jättestor, och nu är hon ju normal igen. Men samtidigt så vet vi att platys har en förmåga att äta upp sina egna yngel, och först så tyckte vi inte att ynglen var så lika platys i och med den längre stjärten. Samtidigt vore det konstigt om guppyhonorna som fötts i tidigare i akvariet redan hunnit börja yngla av sig.


Så mest troligt är det små platybebisar. Visst är de söta?

Fiskdöd och nytillkommet

Sedan akvariet gick sönder och vi fick det bytt, så har en efter en av fiskarna dött i det nya akvariet, och det har gjort mig ledsen. Jag tycker ju om fiskarna. Jag började fundera på om det var så att någon fisksjukdom hade lyckats komma in i akvariet, eftersom det dog en här o var, med lite mellanrum. Jag vet ju om att fiskar är stresskänsliga och att det antagligen var därför några av dem dog när akvariet hade spruckit och de fick bo i en hink i 2 omgångar. Men sen när de fortsatte dö började jag tänka att det kanske finns någon fisksjukdom i akvariet. Av de första fiskarna jag köpte finns bara 5 neontetror och 2 platys kvar. Alla de första guppysarna har dött. Men de guppys som föddes i akvariet lever för fullt, och det är skönt. Den platy som föddes tidigare dog häromdagen tyvärr.

Men i morse upptäckte jag en rolig sak. Det hade fötts några yngel under natten! Vi är inte säkra på om det är platys eller guppys, för denna kull består av supersmå yngel, mycket mindre än de första som föddes i akvariet, så det är svårt att se vilken art det är tycker jag. Men överlever de så lär vi se vilken art det är om ett tag.

Och varför de föddes så små funderar jag på. Jag vet att guppys föder större men färre ungar per kull om det finns få eller inga predatorer i omgivningen, och finns det fler predatorer så föder de många men små. Jag antar att detta även kan gälla platys. Men vad jag vet så har vi ingen fisk som skulle räknas som predator för guppys och platys (förutom de själva förstås, de äter ju sina yngel ibland). Om inte den hyfsat nyinköpta malen räknas som det och har fått dom att föda små yngel. Är det någon av er som vet?

Frostig och vacker morgon

Den här morgonen är frostig och vacker, vindstilla och lugn. Gräset är täckt med sin vita, halvt genomskinliga kappa som den brukar ha under den sena hösten och tidiga vintern. Man vet ju att frost är fruset vatten, och det låter kanske inte speciellt intressant eller kul. Fruset vatten liksom. Smaka på de orden. Låter trist va? Men vatten som fryser kan bli väldigt vackert, det ser vi i naturen varje år. Det är väldigt vackert. Frost är en av de fina upplevelser som naturen bjuder på. Det tillsammans med en spegelblank vattenyta, är väldigt vackert, eller hur?

I år är vi tonåringar

I år är det 13 år sedan jag och min fru, Annika, gifte oss. I Juni firade vi att vi fyllde tonåringar. 13 år är kanske inte så lång tid, men vi har hunnit med otroligt mycket på den tiden.

Jag och frugan träffades första gången för 15 år sedan. Jag gick på Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn på den tiden och på sportlovet 1995 så jobbade jag lite för kommunen med att flytta om i skolan då de höll på med utbyggnation. En kompis till mig var hemma hos Annika, som då bodde i Mariannelund, och visade mitt foto i skolkatalogen. Annika blev intresserad och de åkte till Ulricehamn under lovet.
På torsdagen det lovet dök Annika upp på skolan och vi träffades i en av de nya korridorerna där jag och en kompis höll på att flytta grejer. Hon var trevlig och snäll tyckte jag. På kvällen samlades vi ett gäng kompisar och Annika och skulle titta på film (Jurassic Park, väldigt romantiskt va?). För oss blev det knappt något filmtittande. Vi satt mest och pratade hela tiden, till andras förtret. Inte för att de inte gillade romansen som satt igång mellan oss, utan för att vi störde i filmen.
På lördagen hade jag fest hemma i mammas hus i Dalstorp, där jag delvis fortfarande bodde på den tiden. Den kvällen blev Annika och jag ett par på riktigt.

Sedan dess har det hänt mycket, men det är en annan historia, eller ja, många historier. Efter två år gifte vi oss i Dalstorps kyrka. Det var ett vackert bröllop. Många både bland vännerna och i släkten samlades i kyrkan och vi hade en härlig stund med fika efteråt samt en mycket god middag lite senare.

Nu har det gått 13 år sedan dess, och de goda minnena från den härliga dagen finns fortfarande kvar.

Vid altaret

Alldeles nygifta!

Lilltjejan på hållfastighetsprovning och andjakt

Idag när vi var ute på förmiddagen med lilltjejan så gick vi en runda vid Solvikens pensionat som ligger på den lilla ön Somra i Ingelstad. Det går ett par broar där, så att man kan gå över till ön. Ärligt talat så syns det knappt att det är en ö, för den ligger så nära fastmarken. Men det är ganska fint där.

Hållfastigheten provas noggrant. Stenen håller måttet.

När vi hade gått över ön och var på väg hemåt, så hittade vi en stor sten. Den bestämde vi oss för att grundligt testa hållfastigheten på. Det är ju nämligen viktigt att stenen inte bara håller för fåglar, grillspett och kringirrande traktorer, utan även för lekande barn naturligtvis. Det är ju faktiskt det viktigaste, för så många grillspett och kringirrande traktorer finns det ju inte nu på hösten och vintern, men det finns många barn, och då är det ju viktigt att stenen håller. Eller hur?



Plötsligt avbröts vi av en välbekant syn: Änder!

Titta mamma! Änder!

De hade blivit nyfikna och kom upp ur vattnet och vandrade runt, tittande på oss. Kanske de undrade om vi skulle ge dem lite bröd? Det händer det ju att vi gör på ett annat ställe i Ingelstad. Fast det här kanske inte var samma änder, för de verkade lite skygga. Lillan blev så förtjust och intresserad.

Ta ner mig från stenen mamma, jag vill titta!

När lillan kom ner från stenen så var det fullt med nyfikenhet i den lilla overallen. Hon spratt iväg på en glad andjakt för att kolla in de små fåglarna. Vad har de för sig? Varför ser de ut som de gör? Jag vill titta närmare! tänkte hon kanske medans hon gick mot dom. Fast de var ju lite skygga, så de begav sig tillbaka till vattnet igen.

Kanske får vi komma närmare dem en annan gång mitt lilla hjärta?

Rapport från studion

Dennis och jag bestämde för ett tag sedan att vi skulle flytta den stora studion, vi kände att det dåvarande rummet var inte riktigt bra. Så under veckan som gått så började Dennis göra iordning för detta och i fredags kväll och natt så monterade vi ner sångbåset, flyttade det och monterade upp det igen i det nya rummet. Sedan monterade vi upp dämpningsplattor, spotlights och väggtyger, för att avsluta det med att ställa skrivbord, etc, på plats och ställa iordning utrustningen.

Flytten av sångbåset tog inte speciellt lång tid faktiskt, det tog kortare tid än vad jag trodde från början. Vi lyckades väldigt bra med det.

Igår jobbade vi med musik och vi fick färdigt 2 låtar som ska skickas till sångerskan vi samarbetar med i Stockholm. Vi har också jobbat med insjungningen av en 3:e låt, It's all about your mind. Det är en techno-låt med bra tryck i. Den finns inte ute på Demas Myspace-sida ännu, även om jag började jobba på den för drygt ett halvår sedan, av den enkla anledningen att det instrumentala inte är färdigt ännu. Men den kommer förmodligen finnas med på vårt debutalbum. Vilka låtar som skall finnas på det albumet är inte helt bestämt ännu.

Imorses vaknade jag vid 06.40, och har suttit en del med musiken nu på morgonen. Rätt skönt att börja dagen med musik.

Här är några foton från den nya stor-studion

Själva instrument- och arbetshörnorna

Dennis hörna

En av gitarrerna samt lite utrustning
och vinylskivor

Min hörna. Sångbåset är
placerat bakom

Krångel med nätuppkopplingen

Är iväg på studiohelgen nu och skulle videochatta med frugan och lillan. Men vad händer? Jo, uppkopplingen krabbar, så vi kan knappt chatta. Jag använder mobilen för s.k tethering, dvs jag använder mobilens internetuppkoppling för att surfa. Funkar normalt fint, men idag vill den sig inte.

Det är skit när tekniken krånglar, för det är nästan omöjligt att felsöka på något vettigt sätt.

Suck...

Snart dags för studiohelg igen

Imorgon är det dags för studiohelg igen hemma hos min bäste vän Dennis. Jag ser mycket fram emot detta. Vi ska jobba med vår musik och våra teatergrejer. Det finns många roliga och intressanta idéer nu.

Inom musiken har vi idéer till ett drygt 100-tal låtar. Vi arbetar av dem efter hand och till helgen ska vi koncentrera oss på några få av låtarna. Jag har ju inte klarat av att få ro till något den senaste tiden, så jag har inte kunnat jobba ens med musik, som ju är min oas i livet, min energikälla. Det är ju där jag samlar energi till att klara av resten av livet. Så jag ser väldigt mycket fram mot att träffa brorsan min igen och hålla på med musiken tillsammans med honom. Vi är ett radarpar han och jag. Det är vi mot världen.

Vi ska även jobba med teaterbitarna som vi ganska nyligen påbörjade. Vi har skrivit ett par-tre korta sketcher och håller på med en flerdels serie. Det är väldigt kul. Det är en del jobb med att producera sketcher. Manusförfattandet är bara en liten del av det. Mycket planering och övning i övrigt ska till också.

Men vi tar också allt i vår egen takt. Stress och tidspress mår ingen av oss bra av, och framstressade låtar och sketcher blir inte bra. Så vi tar det lugnt och ordentligt istället.

Ofrivillig nästan-stöld

Idag hände en lite komisk sak. Jag tyckte inte alls att den var komisk när den hände, men så här efteråt kan man skratta åt det. En ofrivillig nästan-stöld.

Jag mådde lite illa, så jag gick in på Pressbyrån för att köpa en dricka. Men jag var helt i mina egna tankar när jag gick in där. Jag gick in, öppnade kyldörren och tog drickan jag skulle ha, sen gick jag ut igen funderandes över något samtidigt som jag började öppna drickan. Frugan såg förvånad ut och sa "Det gick fort!?" och samtidigt som hon sa det kom jag på vad som hade hänt. Jag hade gått ut utan att betala! Fort gick jag in igen och ställde mig i kön och förklarade vad som hänt när jag kom fram till kassan.

Shit vad pinsamt...

Sommarminnen

För några somrar sedan, när vi bodde i Rottne ett par mil norr om Växjö i Småland, så var jag ute på en del promenader längs banvallen till det gamla smalspåret. Jag älskar naturen under sommaren och just denna sommar, 2007, var det väldigt fint ute. Det blev en del foton tagna. Jag hade ingen digitalkamera då, så jag använde en Ericsson-mobil jag hade. Man kunde ta panorama-bilder med den. Det gick till så att man tog 3 bilder efter varandra där man passade ihop bilderna on-the-fly. Eftersom skärmen var ganska liten, så var det väldigt svårt att få det perfekt, men det blev hyfsat iallafall.

Vädret var väldigt vackert dessa dagar som fotona här är ifrån. Jag var ute ett par-tre timmar vid varje tillfälle tror jag det var. Vid ett tillfälle så gick jag förbi en buske, som det knastrade om i värmen. Det lät som när man hällde mjölk över de där Rice Krispies flingorna som marknadsfördes med "Snap, Crackle och Pop" på 80-talet. Väldigt udda tyckte jag och kollade närmare. Det verkade som att frökapslarna öppnade sig i värmen och att det var detta som gjorde själva ljudet.

Det var väldigt skönt att gå utmed banvallen den sommaren. Det var ganska vindstilla, lugnt och skönt. Inga bilar i närheten och inte en massa folk. Jag fick vara för mig själv och bara vara. Ensamheten är väldigt skön i sådana lägen, man får tid och ro att bara njuta av naturen runt omkring sig och komma bort från vardagsstressen.

Ljuva sommar

Intressant färd till dagis denna snöiga morgon

Det är vackert ute nu när den första snön har kommit. Solen lyser fint på snön och träden har klätt sig i sina vinterkläder.

Fast det är inte lätt att gå ute nu. Ingen plogning är gjord och det enda som går att gå på med en barnvagn är själva vägarna, trottoarerna är inte att tänka på just nu. Dessutom hade det slasket efter bilarna frusit till, så det var knaggligt värre. Det var en intressant resa till lillflickans dagis imorse. Knaggel, knaggel så att säga. Framhjulen ville gå åt alla håll. Och man fick ett styrketräningspass som hette duga. Det är jobbigare än vad man tror att köra en barnvagn i sånt här väglag. Om snöröjningen fortsätter vara dålig så blir det nog till att ta pulkan till dagis istället. Varför är det alltid likadant varje år, att första plogningen aldrig kommer igång som den ska? Sverige borde ju vara ganska förberett tycker man, vi brukar ju få snö och halt när vintern kommer.

Lilltjejan var väldigt nyfiken på snön. När vi kom till dagis så skulle de gå ut direkt och hon gick ut i snön med en gång. Så härligt det såg ut!

Sen gick jag och frugan en liten promenad och trivdes i det sköna vädret.

Första snön har kommit

Igår kväll började den första snön för vintern att falla. Det såg väldigt mysigt ut. Jag tycker om snö, speciellt när den lägger sig på stora träd. Det blir väldigt vackert. Jag hoppas att det blir en bra vinter utan en massa slask. Nu är det väl som vanligt att första snön inte ligger kvar så länge. I år var den ganska tidig, första snön brukar ju inte komma förrän i november här nere i smålandstrakten. Men fint blev det.

Musikskapandet har kommit igång igen

Efter ett bra tag med stora svårigheter att ens skapa musik, så har mitt musikskapande äntligen börjat komma igång igen. Jag är inne i en svår period i livet och det har varit så ett tag att jag inte ens klarat av att hålla på med musiken för att jag aldrig kommit till ro någonstans, inte ens i studion. Så det är skönt att börja komma igång med musikskapandet igen, eftersom jag älskar musik och musikskapandet är min oas i livet, där jag hämtar energi för att kunna orka med allt i livet.

Värderingar

Vi människor har en hög med värderingar inombords, värderingar som säger oss vad vi ska tycka om olika saker. Det handlar om vilket värde omvärlden har för oss. Men var kommer värderingarna ifrån, och vad är det som säger att de är rätt?

Värderingar är ett sätt att strukturera upp livet. Allt får ett värde, och våra åsikter baseras på det. Men vad är det som bestämmer att just dina eller mina värderingar är rätt? Vad är egentligen rätt? Ja det är ett problem, för begreppet rätt definieras av värderingar.

Det är ju nämligen så att begreppet rätt har helt olika uttryck i olika kulturer. I vissa kulturer är t.ex kvinnan och mannen jämställda med varandra, medan i andra kulturer så är kvinnan underställd mannen. Den ena kulturen tittar på den andra genom sina värderingsglasögon och konstaterar att den andra kulturen är minsann helt galen. Likadant tvärt om.

Så vad är det som egentligen bestämmer våra värderingar? Är det vi själva, eller vår omgivning, eller både och? Vilka värderingar är egentligen "rätt"?

Lilla snigel akta dig

Vår minsta tös har börjat sjunga Lilla snigel. Vi sjunger den och Lille katt många gånger idag, och hon tycks aldrig tröttna. Hon är 21 månader och det är full rulle må ni tro. Alla åldrar har sin charm och jag älskar den här tiden. Hon är på upptäcksfärd i världen och nästan allt är intressant. Energin är oändlig och hennes tålamod är också stort när hon provar och provar och provar. Alltifrån att klättra upp i soffor, stolar, sängar och upp på bord, till att undersöka löv, grässtrån och allehanda leksaker. För att inte tala om husgeråd som vispar, slevar och termosar. Allt är intressant.

Det här är en härlig tid. Som förälder får man chansen att hjälpa sitt barn att upptäcka omvärlden och sätta ord och mening på saker och ting. Man utvidgar dess förståelse av omgivningen. Det är något som är otroligt viktigt för barnets utveckling, och inför när det till slut blir en vuxen människa.

Nu är akvariet bytt. Framtida fiskar.

Nu så har vi bytt akvariet, kom hem från stan för någon timma sedan. Allt är uppsatt och iordninggjort nu. Känns skönt att det gick att byta så smidigt.

Jag rekommenderar varmt Arken Zoo i Växjö, det är en djuraffär jag tycker mycket om. Personalen är trevlig.

Nu när jag haft fiskar i snart 2 månader så har jag känt efter lite, och jag tänker satsa på guppys. Det är en fisksort som verkligen tilltalar mig. De har vackra färger och mönster, samt lagom temperament. De är lugnande för mig.

Byta akvarium

I lördags morse så vaknade jag av ljudet av rinnande vatten. Tittade runt och blev panikslagen när jag såg att det var akvariet som hade börjat läcka. Massor av frågor snurrade i mitt huvud men efter ett telefonsamtal till frugan så fick jag fram hinkar och handdukar och lyckades rädda allt som gick att räddas. Att få upp de stackars firrarna ur akvariet var inte det lättaste. De var inte direkt glada över att bli upplockade med håven utan trodde väl det var världens undergång för dem. Stackarna. Alldeles panikslagna var dom när jag försökte håva upp dom.

Det visade sig att bottenplattan spruckit rakt över mittbalken. Tur i oturen var det, för hade sprickan kommit tvärsöver istället hade vi inte kunnat laga akvariet tillfälligt. Och egentligen var det också tur i oturen att det hände när jag var i rummet, tänkt om det hänt när jag o lillan var ute på promenad eller nåt. Jag lyckades rädda listerna o väggen från vattenskador också, och det är skönt.

Som skönt är så går detta på garantin för akvariet. Vi har skött akvariet som vi ska, så det var inga hinder ivägen.

Nu på morgonen så tömmer vi akvariet igen och ska åka in och byta ut det. Fiskarna lever just nu i en hink igen, tillsammans med doppvärmaren och luftpumpen.

4 av dem överlevde inte natten mellan lördag och söndag tyvärr. Kändes lite ledsamt. Vi kunde inte släppa i dem förrän på måndagen igen, för silikonkittet som vi lagade akvariet med tillfälligt behövde tid på sig att härda. 3 tetror och 1 guppy dog. Antagligen av stress, stackarna.

Sorg och hopplöshet

Jag har ofta svårt att beskriva mina känslor med ord. Så jag beskriver dem med musik istället.

Idag känner jag bl.a sorg och hopplöshet. Låten Gone som du kan lyssna på genom att klicka på länken nedan, är en låt som jag gjorde för snart 2 år sedan, då jag mådde dåligt över en del av livet som pga olika händelser togs bort och saknades. Den beskriver också hur jag mår idag.

Gone

Ångest: En grym förtryckare

Jag är din förtryckare och plågoande!

Så länge jag har dig fast i mitt kalla järngrepp kommer du aldrig undan!

Ångest

Alla har vi nog haft den. Ångest. Vi vet hur den känns inombords, men har svårt att beskriva våra upplevelser av den med ord. En del har känt av dess grymma grepp mer, andra mindre. Men för de som förtrycks till sitt yttersta är känslan av panik, skräck, ur kontroll, press och rädsla otroligt svår. Vi blir mer och mer tömda på energi, tills våra liv faller ihop.

För den som inte haft svår ångest går det kanske inte riktigt att leva in sig i hur det är att förtryckas av den till psykets bristningsgräns. En del kanske t.o.m tror att ångesten ganska enkelt borde gå att resonera bort.

Men så är det inte.

Vårt inre har formats av både genetiska egenskaper och yttre påverkan under lång tid. Flera saker som format oss i det förflutna kan ge ångest, ångest som är så stark att vi känner oss helt utmattade och förstörda, helt bestulna på all livslust och livsglädje, när den trycker på för full maskin. För att vinna över ångesten och slå ihjäl den så behöver vi ändra på tankebanorna i vårt inre. Men det går inte att ställa om sitt inre på hur kort tid som helst. Det tar tid att förändras. Men det går. Det viktigaste är att inte ge upp.

Jag går igenom detta idag, förändringen av de dåliga och svåra tankebanor jag kört in i och fast i under livet. Lita på att jag tycker att det är svårt, men jag tror också på att det är värt det, så att jag kan leva ett liv med bättre livskvalité.

Min farmor gick bort inatt

Inatt dog min farmor. Hon gick fridfullt bort, och det är det viktigaste för mig, att hon slapp att lida. Sorgen finns där i mitt hjärta, över att ha förlorat min farmor. Jag kommer alltid att minnas henne med glädje. Hon var en väldigt go och snäll människa. Hon levde ett långt liv, 93 år gammal blev hon, och fick se både barnbarn och barnbarnsbarn. Hon bodde hemma i eget hem hela tiden, förutom de sista dagarna då hon fick ligga på sjukhus.

Vila i frid min kära farmor,

jag önskar dig all lycka och glädje i livet efter detta.

Jag kommer alltid att minnas dig med glädje,

du har varit ett varmt ljus i mitt liv.

Värdet av en människa

"Du ska inte tro att du är något"

Jantelagen

Människans värde är ett enkelt begrepp, men omgärdat med så otroligt starka styrkrafter. En del ser sig som sämre och så mindre värda än andra, eller rentav som maskar när de jämför sig själv med andra. En del ser sig som bättre och så mer värda än andra, eller t.o.m som gudar i jämförelse.

Egentligen är det rent vansinne.

Människor blandar ihop sina förmågor, kunskaper, rastillhörighet, utseende och annat med ett värde som egentligen baseras på vår existens.

Varje människa är lika mycket värd för vad de är, inte för vad de gör eller kan. Det som är absolut viktigast här är att människans "är" inte baseras på genetiska egenskaper (t.ex rastillhörlighet, utseende, etc), utan på vår existens som egna individer. Just det, vi är egna. Vi delar inte varandras personligheter. Dessutom är vi unika, ingen av oss är exakt likadan som någon annan.

Vad du gör eller kan, ger bara värde till just det du gör eller kan (t.ex sport, karriär, etc). Genetiska egenskaper ger bara olika förutsättningar. Men det är inte alls samma sak som vad du är värd.

Viktigast i livet

"Vad är viktigast i ditt liv?"

Ta en stunds funderare på den här frågan. Vad är viktigast i ditt liv? Vad är det som är viktigast i någons liv egentligen? Om du fick bestämma, vilka 2-3 saker skulle du säga är viktigast i människans liv? När du kommit på dem, vad är viktigast i ditt liv?

Vi människor drivs av våra behov. Behov av mat, sömn, sex, intellektuella utmaningar, adrenalinkickar, bekräftelser......ja listan blir väldigt lång i slutändan. Men vad är det egentligen som är viktigast i livet för just dig? Vad gör att du känner dig tillfreds med livet och mår bra? Vad drivs du av för behov? Om du kommer på vad för behov du drivs av, så kan du också fundera igenom om du är ute och cyklar i livet eller inte. Och råkar du vara ute på fel spår i livet, så kan du få rätt på det till slut. Du kan! Va? Kan jag? Javisst! Hissnande tanke va?

Yttrandefrihet

Yttrandefrihet är ett intressant område. Vi får säga nästan vad vi vill om nästan vem vi vill, med diverse undantag i praktiken. Det verkar lätt kunna bli så att man snabbt hamnar i en laghärva om man yttrar sig fritt. T.ex hets mot folkgrupp, kränkning av person, etc.

Men varför har det blivit så här i samhället? Varför drar det så hårt åt olika håll? Jag tror själv att grunden ligger i att vi ska ha rätt att uttrycka oss i samhället, men samtidigt behöver de som utsätts för andras yttrandefrihet ha ett skydd mot kränkning, lögner och ignorans.

Egentligen handlar det inte alls om yttrandefrihet faktiskt. Det handlar om hur vi behandlar andra människor. Hur skulle du vilja bli behandlad av andra? Gör du likadant som du förväntar dig av andra?

Vänner för livet

Äkta vänner är som härliga dagar under sommaren, som friska fläktar, som fast fasta klippor och ändå som mysiga kuddar man kan vila huvudet emot.

Jag har flera äkta vänner i mitt liv idag, vänner som verkligen bryr sig om mig och tar mig för den jag är och som hjälper mig framåt i livet, ur alla svåra tankefängelser som min barndom har medfört. De finns där hela tiden, hur rädd och otröstlig jag än är i livets svåra stunder.

Tack för att ni finns där för mig, mina älskade vänner

Jag finns alltid där för er

Sketcher

Att göra musik är min passion sedan många år tillbaka. Men i år har jag upptäckt ännu en stor passion: Teater.

Att spela apa har jag alltid gillat, men det har inte blivit något mer än så. Det har aldrig blivit så att man ens kommit på tanken att faktiskt göra något allvar av det och börja skriva och framföra sina apigheter. Förräns i år.

Min bästa vän och kompanjon inom musiken kläckte idén om att vi skulle kunna förverkliga idéer även inom teater. Så vi tittade på det och utökade vår business till att innehålla både musik och underhållning. Jag föll för teater direkt. Att skriva manus till sketcher är jättekul och spännande. Man kommer på, formulerar och utvecklar sina spralliga idéer. Man får sig många goda skratt. Sen kommer all planering av och allt arbete med själva uppförandet, vilket känns spännande.