Tänk om

När man mer eller mindre ständigt är på botten, så upplever man livet som väldigt tungt och svårt. Det är en ansträngning att ta sig igenom varje dag. Livet kan kännas kallt och tomt, som ett öde vakuum, utan livsglädje.

Jag har sedan ett längre tag tillbaka insett att jag har inte samma syn på mig själv som jag har på andra människor. Jag älskar andra och vill dem så väl. Helst vill jag att ingen ska behöva lämnas ensam i livet. Vi behöver varandras uppmuntran, tålamod, att någon genuint ger sig själv för oss, bryr sig om oss och tar oss på allvar. Vi behöver den kärleken, speciellt när vi är nere på botten.

Jag har mött några människor som, precis som jag, har legat på botten, och vet hur det är och att man, med hjälp av trogna varma vänner, kan komma ur det till slut. Jag ligger ännu kvar där, men vägen ut finns förstår jag.

Det har visat sig, och börjat visa sig, vilka av de människor som finns runt mig, som är mina vänner på riktigt.

Jag vet i mitt huvud att det ska gå att ta sig ur den djupa sits jag sitter i, även om det just nu inte känns så i hjärtat. Jag hoppas på att mitt hjärta till slut lyckas fånga upp det inom sig.

Den som inte har förståelse för hur livet på botten verkligen är, verkar också döma ut en förr eller senare. Jag tänker inte tvinga dem att låta bli, valet är personligt. Men jag har sedan länge förstått att det finns en väg som jag tycker är bättre, en väg av kärlek med medlidande, tålamod och acceptans. En väg av värme, där man månar om varandra och stöttar och försöker ta reda på hur saker verkligen är, för att kunna hjälpa.

En människa som råkat ut för en svår olycka och måste träna upp förmågan att gå, träna upp koordination av muskler, som måste träna upp sin stryka igen, skulle de flesta direkt ha medlidande och förståelse för. Men varför är det inte likadant med den som förolyckats på livets väg? Varför ser man dom inte på samma sätt? De behöver ju också starkt stöd och hjälp för att läka och bli hela.

Om den som mår dåligt faller tillbaka i negativa tankebanor hela tiden, så betyder det inte att denne inte lyssnar. Han/hon behöver kontinuerlig hjälp för att sakta komma längre o längre upp. Även den segaste enbuske går att få ordning på, bara man har tillräckligt med tålamod.

En tankeställare för de människor som sagt att man inte lyssnar, för de som kommer med kommentarer som "ryck upp dig", när man istället desperat behöver hjälp att ens se varför man ens borde fortsätta leva. En tankeställare för de som tror att djupet de själva gått igenom är det djupaste man någonsin kan komma.

Tänk om.

Pladdermannen, det är visst jag det :(

Jag har i många år dragits med en sak som jag är ledsen över. Jag har en förmåga att prata mycket. Mycket. Jag vill gärna att det inte råkar bli missförstånd när jag berättar något, så jag förklarar ganska ofta mycket hur jag tänkt, osv, osv. Tyvärr ganska automatiskt dessutom. Och så kommer jag ofta på saker jag vill berätta (t.ex roliga saker eller annat) och, naturligtvis, så gör jag ju det med i tid och otid. Och så säger jag ofta samma sak flera gånger om dessutom. 3-5 gånger är inte ovanligt. Allt detta till gör mig ledsen och lite rädd :( Jag kommer till och från att tänka på det, och att när jag pratar så mycket, så blir jag kanske till en plåga för folk, pladdret tröttar ut nog dem. Till slut kanske de väljer att släppa vänskapen, eller klagar över mig inför andra. Jag såg mig själv pladdra flera gånger i helgen, och jag känner mig så maktlös, hur lär man sig att inte pladdra som en papegoja?

Jag blir så ledsen över det hela, för jag vill inte trötta ut människor och bli till en plåga för dem.

Hur gör man??

Arbetet med EP'n

Arbetet med EP'n, som är planerad att släppas under våren, pågår för fullt nu. Det mesta är färdigt för insjungning och vi påbörjade de riktiga insjungningarna förra studiohelgen av det material som är färdigt. Vi har ju kört flera insjungningar tidigare av vissa av låtarna, och de insjungningarna har varit till för att skapa och testa idéer för låtarna. Det är en spännande och rolig tid nu! Vi älskar musik och uttrycker våra tankar och hjärtans meningar i våra texter. Musik är en upplevelse och ett verk man skapar tillsammans. Vi vill nå ut till människor med budskap som vi känner och upplever är viktiga. Musik och sång är ett av de sätt som vi människor kan nå ut till varandra med.

För två veckor sedan hade vi studiohelg #1 2011. Den helgen kom Loinda Moonfish och vi jobbade på att sjunga in en av låtarna till EP'n. Det var en underbar dag med mycket skratt och glädje! Loinda Moonfish är en mycket härlig människa och vi är glada över att få samarbeta tillsammans med henne.

Nu i helgen kommer vi att ha studiohelg #2 2011 och Loinda Moonfish kommer att fortsätta med insjungningen. Det ska bli härligt och kul att träffas igen!

Parallellt med att Loinda Moonfishs insjungningar så sjunger Kristina Elliot in sina delar av EP'n uppe i Stockholm också. Kristina är en mycket trevlig och jordnära människa som vi tycker mycket om.

Det är spännande tider nu! :)

Här är lite bilder från den nya möbleringen i studion 

Vi skrotade sångbåset till
slut och satte upp en
inspelningshörna istället

Denanzas hörna

Masselitos hörna

En film med lite minnen från Amigatiden

Dikt: Du är älskad min vän

Den här dikten är till alla de som då och då, eller alltid, kämpar mot känslan av att inte vara älskade, att inte vara omtyckta, att inte betyda något för någon.

Du är älskad min vän

precis som du är

Du är älskad min vän

precis som du är

Det finns ingen annan som du,

du är unik och du har en alldeles egen plats i livet

Kanske du gör dumheter,

kanske du gör saker som skadar,

men likväl är du älskad,

inte för vad du gör

utan för vad du är

Du är en unik person,

ingen annan kan ta din plats

Kärleken är blind för handlingar,

den söker Dig oavsett vad du gör,

för kärlek är att hjälpa i vått och torrt,

att bry sig om och måna om,

att leda på rätt väg i livet,

att läka och upprätta

Om du gör dåligt,

om du skadar andra,

eller dig själv,

så kan kärleken förvandla dig,

och leda dig till bättre handlingar

Om du gör bra,

hjälper andra och bygger upp,

så flödar kärleken igenom dig

och ger styrka åt andra.

Låt dig älskas

och låt dig älska

Dikt: Det finns alltid en väg att gå

På de vackra ängarna

med doften av blommor

och vinden som smeker ansiktet

I de mörka dalarna

där skuggan regerar

och kylan tränger in i märgen

Det finns alltid en väg att gå

som leder dig framåt

där livet fyller tillvaron

Det finns alltid en väg att gå

där livet vibrerar

och tillvaron känns meningsfull

Den vägen är kärleken

när tiderna är fyllda av glädje

när tiderna är fyllda av sorg

Den vägen är kärleken

när hoppet är nära

när hoppet är fjärran

Det finns alltid en väg att gå

alltid ett sätt att välja

att leva sitt liv i,

att ge till sin nästa

Den vägen är kärleken min vän

den vägen är kärleken

Ska inte tekniken göra det lättare för oss?

Grunden för alla verktyg vi har i verktygslådan i garaget är att göra det lätt för oss att utföra saker. I alla fall borden den vara det. Ta t.ex hammaren. Enkel att slå i spik med. Försök utan, så ser du hur problematiskt det kan bli :)

Det är ju så verktyg har utvecklats. Vi har försökt lösa ett problem vi har med att genomföra något, kommit på ett verktyg för det och vips, så kan vi göra det vi tänkt. Och när verktygen utvecklas är ju i alla fall min första tanke: Att göra det vi tänkt ännu lättare! Se på vissa apor t.ex, som för att komma åt insekter i hålor tar pinnar och sticker ner för att få ut dem. Mycket lättare än med händerna. Problemet löst liksom.

När människan sen gör verktyg i IT-världen, så skulle man kunna tro att de följer samma grundprincip: Att göra det lätt för oss att genomföra saker. Men nej då.....

Hur många IT-system av olika slag finns det därute som gör det enkelt för oss i arbetet att genomföra våra arbetsuppgifter? Jag har sett och arbetat i vissa system som INTE gör det lätt för användaren.

Det finns t.o.m en bok om detta. Boken heter Jävla skitsystem! och är skriven av Jonas Söderström. Jag har inte läst den själv ännu, men jag tippar på att man kommer att känna igen sig när man läser den om man suttit med olika IT-system under åren.

Varför verkar det vara så svårt att göra verktyg i IT-världen som gör det enklare för oss att göra våra arbetsuppgifter?

Ibland undrar jag, speciellt när det gäller stora system för utvecklare, varför vissa tillverkare har gjort det så krångligt även för de som inte kör de komplicerade uppsättningarna. För kostnadens skull? Eller varför?

Om jag ska säga vad jag själv tycker idag, så föredrar jag Apples produkter och program. Efter ett antal år med Windows hemma och i jobbet, så bytte jag till en iMac och IPhone hemma. Rena och snygga användargränssnitt och enkelt att göra saker i programmen. Vissa av programmen går det inte att göra allt man vill i, men det du kan göra är enkelt att göra! Jag säger inte att Apples produkter är buggfria och världsfrälsande, men av allt jag testat, så tycker jag att de av deras produkter jag testat har fungerat bäst och gjort det enkelt för mig att göra saker som jag vill göra.

Och det är väl det som verktyg ska vara till för?

Att känna sig värdelös

Att känna sig värdelös är en tung känsla. Man upplever att man inte har ett värde, att man är i vägen, att människor tycker att man är jobbig, att de "står ut" med en, att de hellre skulle välja någon annan att umgås med, att man inte räcker till eller bara gör misstag hela tiden.

Jag får fortfarande den känslan till och från, och jag tror att andra också får den känslan till och från. Den känslan är egentligen inte baserad på verkligheten, för alla har vi ett värde, oavsett vad andra skulle kunna tycka. För egentligen, vad spelar det för roll vad andra tycker om ditt värde? Det är deras åsikter, men det definierar inte vad du är värd och vad du kan göra i ditt liv. Och när det gäller misstag, så gör vi alla människor misstag. Ingen är felfri. Det som det handlar om är att kunna ha överseende med andras, och dina egna, misstag. Just det, du behöver ha överseende med dina egna misstag också. Jag predikar även till mig själv just nu. Livet handlar mycket om att älska och förlåta.

Sen är det också så att även om du känner dig värdelös, så betyder det inte att andra faktiskt tycker att du är det. En vän sa till mig att jag behöver vara snäll mot mig själv. Jag hade fått börja inse för ett tag sedan att jag inte alls hade samma krav på andra människor som på mig själv. Mot mig själv var jag hård, men mot andra var jag kärleksfull och överseende. Varför såg jag så stor skillnad på mig själv jämfört med andra? Jag vet inte riktigt alla orsaker, och jag lär nog aldrig få veta heller, men jag förstår idag att det är inte viktigt att veta allt, det viktiga är att ändra tankesätt när man har ett nedbrytande tankesätt.

Om så ingen annan i hela världen skulle tycka att jag är värdefull, så är jag fortfarande det, för mitt eget värde definieras inte av vad andra tycker. Åsikter är åsikter, och alla har vi åsikter om varandra. Men åsikter är inte definierande. Exempel: För ett antal hundra år sedan var en åsikt att jorden är platt, och alla trodde på det. Idag är åsikten att jorden är rund istället. Men vad har jorden varit hela tiden då? Var den platt tills alla bytte åsikt och så sen blev rund? Nej jorden är som den är, oavsett vad folk tror och tycker. Den förändras inte, den definieras inte av människors åsikter. Vi kan alltså inte förändra sanningen, men sanningen kan förändra oss.

Men vad är sanningen då? Ja den återstår för oss att upptäcka. Ditt värde baseras inte på vad du eller andra tycker och tänker om dig, det baseras på vad du är. En unik människa. Som en vän gav till mig häromdagen: Ingen kan fylla din plats här på jorden. Den platsen är till för dig.

Att älska "de oälskvärda"

Du kanske har stött på människor i ditt liv som du känner att de går ju bara inte att älska. De sårar dig ständigt, snackar skit om dig, är omöjliga att prata vett med eller rentav skadar dig fysiskt. Men hur gör man om man ändå vill hjälpa dem i livet, trots att de verkar så omöjliga?

För det första, om du känner att du bara inte klarar av dem eller inte orkar med dem mer, så lämna dem istället. Men inte med hat, utan i frid. Du kan inte styra vad de väljer att göra, men du kan styra vad du själv väljer att göra. Det gör ingen något bra om du bränner ut dig själv på att försöka hjälpa om du inte känner att du kan eller klarar av det. Kanske du kan hitta någon annan som klarar av dem?

Tänk så här: Folk är inte mindre värda bara för att du upplever dem som otroligt jobbiga, de behöver bara hjälp att komma på en bättre väg i livet. Men kom ihåg, du kan aldrig tvinga någon på rätt väg i livet, de måste få välja själva! Och det kan hända att man får ge dem hintar och ge dem kärlek väldigt länge, innan de visar något på ytan att de väljer en bättre väg. Och en del kanske aldrig kommer välja en annan väg än den dom går på.

Om du istället känner att du orkar och vill fortsätta hjälpa dem i livet, så satsa först på att se förbi handlingarna som de gör och försök att se dem som personer som behöver kärlek. För det behöver de.

Men hur hjälper man då? Här kan jag bara ge ett exempel, det finns ingen mall som man kan gå efter. Alla är vi ju olika.

Ett exempel: Om du har en vän som missbrukar och ofta kommer till dig för att låna pengar (som sägs ska vara till mat, kläder, etc), så behöver du kolla om vännen använder pengarna till sånt, eller till sitt missbruk. Är det så, så kan du välja att inte låna ut pengar och berätta varför, eller helt enkelt föreslå att ni går och handlar mat o kläder tillsammans som du betalar. Varför? Jo, missbruket hjälper dom inte, och det är inte så säkert att de själva klarar av att ta sig ur det. Men det går inte bara att klippa av det, kanske för några få, men inte för alla. Så det första steget är att visa att du älskar dem genom vad du gör. Här kan det bli svårt, för de kanske blir arga om de inte får pengar till sitt missbruk. Men det får stå för dem, det är inte ditt val, utan deras eget. Men stanna inte där. Se vad mer du kan göra: Vill vännen bli av med sitt missbruk? Erbjud i så fall vännen att följa med till socialens missbruksenhet, RIA, eller något annat bra ställe där man har bra kunskaper om missbruk. Men kom ihåg, du kan inte tvinga! Vännen måste få välja själv.

En sak som är otroligt viktig, är att visa vännen att du bryr dig om honom/henne och att det är därför du gör som du gör och att du inte bara försöker styra och kontrollera honom/henne. Jag tror nämligen att den som börjar förstå att hon/han faktiskt är älskad, också vågar börja lita på den som älskar.

Ibland går det sakta och ibland går det fort, och när det går sakta framåt så behövs det tålamod.