Jag har, som ni kanske minns, spelat fiol i några år när jag var yngre. Jag älskar violinmusik, fiolen ger ett väldigt vackert ljud. I vuxen ålder så ångrade jag att jag slutade spela fiol och ville ta upp det igen. Det tog några år, men sen köpte jag mig en elfiol faktiskt, en Arirang EV-20 har jag för mig det var. En svart sådan, jag tyckte den var jättefin, diggade den skarpt. Det var skönt att börja spela fiol igen. Men efter ett tag var jag tvungen att sälja den pga ett problem som uppstod tillfälligt. Men jag vet att den är i goda händer, en vän till mig köpte den av mig. Min fru har en akustisk fiol som jag kan spela på, när vi väl fått ordning på den. Taglet på stråken är kass och en sträng saknas just nu.
Ett tag hade jag bestämt mig för att spela elgitarr också. Det ville jag gärna göra. Jag köpte en stratocaster av märket Eastone, och började försöka mig på att träna, men insåg att mina fingrar är bättre lämpade för piano och fiol än för elgitarr. Men men, tänkte jag, den kommer nog till användning ändå den lilla elgitarren. Sen, pga samma problem som ovan, så vart jag tvungen att sälja den också. Men den är i goda händer, för en annan vän till mig köpte den av mig.
Sen så har jag en Ukulele som jag fick för snart 20 år sedan. Den har jag aldrig lärt mig att spela på. Det har aldrig blivit av, av någon anledning. Den kanske helt enkelt är för liten, jag vet inte. Men min minsta dotter tycker om att ljuda med den, så hon har fått låna den nu. Förutom att spela på den själv, så gillar hon när jag spelar på den ibland. Hon räcker då fram den till mig och ler ett glatt och förtjust leende. Så får jag spela hejvilt. Som tur är så bryr hon sig inte det minsta om att jag inte kan spela över huvud taget, bara det låter. Det är roliga stunder det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar