Lilltjejan på hållfastighetsprovning och andjakt

Idag när vi var ute på förmiddagen med lilltjejan så gick vi en runda vid Solvikens pensionat som ligger på den lilla ön Somra i Ingelstad. Det går ett par broar där, så att man kan gå över till ön. Ärligt talat så syns det knappt att det är en ö, för den ligger så nära fastmarken. Men det är ganska fint där.

Hållfastigheten provas noggrant. Stenen håller måttet.

När vi hade gått över ön och var på väg hemåt, så hittade vi en stor sten. Den bestämde vi oss för att grundligt testa hållfastigheten på. Det är ju nämligen viktigt att stenen inte bara håller för fåglar, grillspett och kringirrande traktorer, utan även för lekande barn naturligtvis. Det är ju faktiskt det viktigaste, för så många grillspett och kringirrande traktorer finns det ju inte nu på hösten och vintern, men det finns många barn, och då är det ju viktigt att stenen håller. Eller hur?



Plötsligt avbröts vi av en välbekant syn: Änder!

Titta mamma! Änder!

De hade blivit nyfikna och kom upp ur vattnet och vandrade runt, tittande på oss. Kanske de undrade om vi skulle ge dem lite bröd? Det händer det ju att vi gör på ett annat ställe i Ingelstad. Fast det här kanske inte var samma änder, för de verkade lite skygga. Lillan blev så förtjust och intresserad.

Ta ner mig från stenen mamma, jag vill titta!

När lillan kom ner från stenen så var det fullt med nyfikenhet i den lilla overallen. Hon spratt iväg på en glad andjakt för att kolla in de små fåglarna. Vad har de för sig? Varför ser de ut som de gör? Jag vill titta närmare! tänkte hon kanske medans hon gick mot dom. Fast de var ju lite skygga, så de begav sig tillbaka till vattnet igen.

Kanske får vi komma närmare dem en annan gång mitt lilla hjärta?