söndag 31 oktober 2010

Nyår 1999/2000: Stor beredskap och mycket firande

Nu är det över ett decennium sedan domedagsprofetiorna haglade över IT-stöden i världen.

"Vad ska hända!?"
"Datorerna börjar ju om från år 00 igen!"
"Kommer allt rasa ihop?"
"Blir vi strömlösa?"
"Slutar vattnet i kranar och toastolar att rinna?"

Det här är bara några av alla frågor som surrade omkring hösten 1999. Många företag höll på med att År-2000-säkra sina datorer och system. Fullt ös var det. Samtidigt som samhället började oroa sig för strömavbrott och vattenavbrott, m.m.

Jag tror att År-2000-buggen blåstes upp för mycket i samhället. Buggen, eller egentligen buggarna, för det var mer än ett problem som hade hittats, var ett verkligt problem, det var de. Det fanns garanterat system därute som inte skulle ha klarat övergången till år 2000 om de inte rättats till först. Men hur uppblåst blev oron över det hela? Det viktiga var ju att gå igenom alla nödvändiga system och säkra dom. Att få någon panik hjälper inte.

Vi gjorde så att vi bunkrade upp med lite konserver och torrvaror, samt triangakök, så att vi kunde klara oss ett tag om det skulle bli så att strömmen gick. Men det var ingen idé att oroa sig, för man kunde ju ändå ingenting göra. Vi var ganska lugna.

När nyårsafton kom var nog firandet och förväntningarna på nattens fyrverkerier på topp. Vi firade hemma i lägenheten själva tillsammans med ungarna. Vi hade det mysigt tillsammans, och i lagom tid på kvällen somnade barnen till ro i sina sängar. Vi drack alkoholfritt och följde då och då 24-timmarssändningen av nyårsfirandet världen runt.
Men tråkigt nog blev nyårsfyrverkerierna kraftigt dämpade i Borås där vi bodde. Det drog nämligen in en kraftig dimma lagom till 12-slaget. Fast folk sköt för allt vad de kunde ändå. Så mycket fyrverkerier har jag aldrig varit med om innan som den natten. Även om man inte kunde se så mycket av det hela, mer än att dimman lystes upp i olika färger, så vart det fullt ös.

Barnen sov som stockar genom hela spektaklet. Vi var först oroliga att de skulle bli väckta, så mycket som det small, men vi insåg efter en liten stund att de skulle nog inte vaknat om man så släppte en bomb utanför huset. Skönt att de fick sova natten igenom de små liven.


Så här såg vi ut denna nyårsafton

1 kommentar:

  1. Du beskriver Det så fint så jag blir glad. Jag kommer ihåg vartefter jag läser hur du bunkrade upp och jag satt i min stol med en fot i gips paket. Du lånade min bil på den tiden tror jag en saab som läkte olja.

    SvaraRadera