Att bli behandlad med tystnad

Att bli behandlad med tystnad är inte roligt. Det är jobbigt. En del människor är tysta när de mår dåligt, och det är självklart att man ska få vara det om man inte orkar prata. Men oftast så får man veta om det någon gång under resan tillsammans, att när de mår dåligt orkar de inte prata. Och då är man ju förberedd och förstår varför de inte svarar.

Men när människor går emot vad de säger och behandlar en med tystnad varje gång man pratar om något de sagt och som de själva går emot, eller när människor verkar tro att de aldrig gör fel eller sårar någon, och man till slut påpekar det och de då behandlar en med fullständig tystnad istället för att ta itu med det, då blir jag ledsen.

Det jag råkat ut för handlar inte om korta stunder eller enstaka gånger, utan ett par personer har gjort detta snarare rutinmässigt verkar det som och under lång tid mot mig. Den ene har jag inte kontakt med längre idag. Jag konfronterade henne en gång för några månader sen nu, och hon svarade med tystnad igen. Jag har inte hört något från henne sedan dess.

Vägen tillbaka blir lång för
människor som gjort så.

Det är ungefär som att man egentligen inte betyder något för dom, men att man är bra att ha när de själva får problem. Vilket också gör att man själv slutar lita på dom. Om människor som gjort så någonsin försöker bli vänner med mig igen, så har de mycket att bevisa först för att jag ska kunna lita på dom igen.

Varför gör en del människor så här?