En kompis till mig som jag hängde ihop en hel del med på gymnasiet sa en gång, när någon tyckte på att vi inte var normala, "Definiera normal, tack!"
Hoppas att den som tyckte på att vi inte var normala fick sig en tankeställare.
Varför? Jo, vad är egentligen normalt? Normalt är ju bara vad som är mest förekommande inom ett visst mätområde eller begrepp. Det säger egentligen ingenting om hur saker borde vara, och heller ingenting om att saker inte får vara onormala. Men ändå ryggar en del människor för det "onormala", det som inte följer vad man hört är "normalt", utan att ens reflektera över vad som egentligen är bra eller dåligt, vad om hjälper andra människor och vad om skadar dem. Jag går efter en annan måttstock. Den har inte med normalitet att göra, den har med vad jag anser är vettigt att göra. Den måttstocken är: Vad som inte skadar andra människor, är inte farligt. Jag tittar alltså på om människor skadar andra människor eller inte med sitt sätt att vara på. Det som inte skadar andra människor är ok. Det som bygger upp är jättebra. Det som skadar är inte ok.
Människor verkar ha en otrolig förmåga att döma ut det som inte är "normalt", och dessutom i samma ögonblick klassa sig själva som "normala" utan att ens reflektera över om det verkligen är så.
Själv ser jag begreppet "normalt" som just ett begrepp, en uppsättning bestämmelser som beskriver vad som ska vara accepterat i olika lägen. Men det styr mig inte i bemötandet av människor. Vi är alla unika, och ingen vet exakt hur en annan tänker eller varför man gör si eller så. Varför ska vi då döma ut folk efter någon mall, utan att ge dom en ärlig chans? Jag tar folk för de de är, och väljer att inte acceptera saker de gör som jag inte själv går med på. Men det betyder inte att jag automatiskt stöter bort dem om de gör något som jag anser tokigt. Jag söker att hjälpa människor istället, i den mån jag själv känner att jag kan.
Jag tror vi blev ganska bra i alla fall till slut. :)
SvaraRaderaJa det blev vi allt :)
SvaraRaderaTyvärr är det nog ett uttryck vi använder allt för mycket utan att tänka oss för..."det är inte normalt eller /han/hon är inte normal...ju mer udda man vågar vara eller visa sina unika sidor så är det nog tyvärr så att man kommer råka ut för detta ordet ännu mer...TVÄRTOM precis som du påpekar borde denna unikhet hos oss i varje individ uppmuntras istället...
SvaraRaderaTror det är något man säger när man har slut på ord i ordförrådet...och inte låter hjärnan arbeta =)))hon/han är inte normal...Nog väldigt svårt att definiera normal;) men det är en bra motfråga att ställa till den som säger det nästa gång...
Tack för att få dela dessa tänkvärdheter...får en att tänka efter en hel del....
/Linda
Jo tyvärr är det nog så. Vi människor använder det för mycket utan att tänka oss för. Och jag tror många blir sårade av det när det används mot dom, för de känner sig exkluderade från gemenskap.
SvaraRaderaJa precis, unikheten borde uppmuntras istället. Vi är ju unika allihop, och det är något jag tycker finns alldeles för lite uppmuntran av. Man ska vara si och man ska vara så liksom, annars passar man inte in och blir utanför. Det är sorgligt att se detta pågå i världen.