Jag har idag börjat med att skriva en ny sång, My deepest fear. Den handlar om min djupaste rädsla i livet. Jag behöver få det ur mig, och här funkar inte teckningen just nu, så jag skriver en sång om det istället.
Jag erkänner villigt att det är inte lätt att exponera sitt inre på det här viset, när man har den rädslan som jag har. Den formades tidigt i mitt liv verkar det som och den har tärt på mig under många år. Men någonstans måste det bli slutet för rädslan, så att jag kan leva livet med en bättre livskvalité.
Varför skriva en sång om den då? Jo, dels behöver jag få ut det ur mig, och att skriva en sång kan vara en del av hela processen med att bli kvitt den en vacker dag för mig. Och dels så kan det hjälpa andra människor kanske, som har samma rädsla som jag, samtidigt som det kanske kan ge ytterligare andra människor förståelse för hur man skulle kunna hjälpa någon som har den rädslan.
För att komma ur sin djupaste rädsla så tror jag att man behöver bearbeta den. Jag vet sedan tidigare att man kan behandla sina rädslor genom att ställa sig öga mot öga med dem och utsätta sig för dem gradvis, varpå rädslan gradvis också försvinner. Det kallas för kognitiv beteendeterapi. Jag har genomgått en sådan terapi. Men jag tror inte det är en bra idé att göra det alldeles själv första gången, för risken är att man faller in i total skräck istället och blir låst, vilket kan göra livet till ett ännu värre helvete än man upplevde innan.
Men hur jag skulle klara av att hantera den här rädslan som jag har på det sättet vet jag inte, jag kan inte se framför mig riktigt att det skulle fungera.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar