Alla har ni kanske frågat er någon gång i livet vad meningen med livet är. Jag har ställt mig själv frågan ett antal gånger under mitt liv hittills. Jag kan inte säga att mitt svar är det enda rätta, men jag tror på det svaret.
Meningen med livet är att älska varandra. Begreppet kärlek har fått ett rosa skimmer omkring sig och ses som något som nykära har mellan varandra eller som finns i någon romantisk film. Det är inget fel med ett rosa skimmer i sig, för kärlek är vackert, men jag tror att många då ser det som något fånigt, fluffigt och sagoaktigt, något som är verklighetsfrämmande. Men vad jag menar med kärlek här är att tycka om någon för den han eller hon är, göra det som är bäst för någon och hjälpa någon utan att satsa på att vinna på det själv, utan göra det för den andres skull. Gör man det så älskar man någon. Detta är medmänsklig kärlek. Och du vinner faktiskt på det även om du inte satsar på att vinna något på det. Kärleken förvandlar din inre människa och du får tillbaka av kärleken som du ger vidare. Kärlek går aldrig åt, den blir bara större om du delar med dig av den.
Varför många ser kärlek som verklighetsfrämmande är nog för att i världen så saknas den kärleken mycket. Det finns för lite av den helt enkelt. Världen är kall och hård. Om folk bara fick uppleva kärleken och ge den vidare till andra, så skulle världen förvandlas till något mycket bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar